Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diakonistyrelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Dialys—Diamant
288
Dialy’s (grek. diaTysis,
upplösning), vetenskaplig och
teknisk metod att skilja lösta
ämnen av olika molekylstorlek
från varandra. Därvid användes
en dialysmembran, d. v. s. en
hinna av djurtarmar,
pergamentpapper 1. kollodium. Införes en
blandning av t. ex. ett
äggviteämne och koksalt, bägge i
lösning, uti ett av dylik hinna
förfärdigat kärl, vars utsida är i
beröring med rent vatten, gå
saltmolekylerna genom hinnans
porer ut i vattnet men ej de
mycket större
äggvitemolekyler-na. — Dialys a’tor, apparat
för dialysändamål. — D i a 1 y
-s e’r a, särskilja, upplösa. — Jfr
Kolloider och O s m o s.
Diamagneti’sm, kroppars
bortstötande ur ett magnetiskt
fält. Faraday var den förste, som
systematiskt undersökte olika
kroppars förhållande i
magnetfältet och fann, att vismut,
anti-mon, zink, tenn, bly, silver,
koppar, guld, svavel, bergkristall,
vax, gummi, elfenben m. fl.
ämnen äro diamagnetiska.
Långsträckta, tunna kroppar av
diamagnetiska ämnen, som
upphängas på en tråd mellan de
tillspetsade polerna av en kraftig
elektromagnet, inställa sig
vinkelrätt mot
sammanbindnings-linjen mellan polerna. De flesta
vätskor äro diamagnetiska;
undantag utgöra lösningar av de
magnetiska metallernas salter.
Jfr Magnetism.
Diama’nt, d e m a’ n t, mineral,
bestående av kol, kristalliserande
efter reguljära systemet, oftast i
oktaedrar, rombdodekaedrar,
hexakisoktaedrar 1. kuber. D. är
antingen färglös 1. svagt färgad;
gula och svartbruna varieteter
äro vanligast, mera sällan är D.
svagt grön 1. blå. Finkorniga,
kompakta aggregat av svart D.
benämnas carbonados,
klot-formiga, stundom radialstråliga
aggregat av stänglig D. kallas
b a 11 a s 1. bort. D. är det
hårdaste av alla mineral (n:r 10 i
Mohs’ hårdhetsskala), dess spec.
v. är c:a 3,50. D:s ljusbrytning
är större än något annat
minerals, likaså dess färgspridning.
En ljusstråle, som infaller mot
en slipad yta av en D.,
total-reflekteras på grund av den höga
ljusbrytningen redan vid en
infallsvinkel av 24%°. Av dessa
optiska egenskaper bero D: s högt
skattade glans, färgspel och eld.
D. förbrinner fullständigt i
syr-gasström vid 700—800° till
koldioxid; vissa svarta D. ge dock
en askåterstod av ett par %.
Förekomst. D. är ett mycket
sällsynt mineral, som förekommer i
stycken från mikroskopisk till
knytnävsstorlek; den största
hittills funna D., Cullinandiamanten
från Premiergruvan i Transvaal,
vägde oslipad 620 gram.
Ostindi-en är äldsta kända fyndorten för
D., och härifrån härstamma de
flesta mera kända stenar. I
början av 1700-t. upptäcktes D. i
Minas Geraes, Brasilien; först
1867 i Syd-Afrika, Numera äro
de sydafrikanska fyndigheterna
de mest givande (produktionen
t. o. m. 1921 29,000 kg.).
Brasilien är dock den största
producenten av carbonados. D.
förekommer dels i fast klyft, dels i
allu-viala fyndigheter. I fast klyft är
D. anträffad i Brasilien och
Syd-Afrika. I Brasilien äro D. funna
i sedimentära bergarter
(sandstenar och konglomerat), alltså i
sekundära förekomster, medan de
sydafrikanska äro att anse som
primära. I dessa uppträder D. i
en egendomlig bergart, kimberlit,
som utfyller vertikala, i tvärsnitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
