Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djursten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
Djursten—Djävul
402
diska samfundet. Se vidare
Röda Stjärnan.
Djursten, fyr vid
öregrunds-grepen på v. sidan av Gräsön.
Djursätra, brunns- och badort
i Värsås skn, Skarab. 1., ung. 1
mil från Igeltorps
järnvägsstation på Skövde-Karlsborgsbanan.
Tre källor med järnhaltigt
vatten finnas. D. äges av D.
Brunns-och Badinrättnings a. b.
Djurö. 1. Socken i Sthlms 1.,
jämte Mö ja och Värmdö pastorat
i Uppsala stift. 1,120 inv. — 2.
Lantegendom med kvarn och
lastageplats i Dagsbergs skn vid
Bråviken. Kvarnen tillhör
Kvarn-a. b. J. G. S.
Djurö skärgård, belägen i
Vänern, s.ö. om Värmlands näs.
Djäkne (lat. dia’conus, diakon),
fordom lärjunge i
gymnasieklasserna. Jfr Ärkedjäkne.
Djävul (av grek, dia’bolos,
förtalare, med vilket ord
Septua-ginta återger det hebr. satan,
vedersakare, åklagare), det ondas
princip personifierad. Tron på
onda 1. skadliga andar
förekommer i alla primitiva 1. antika
religioner. I D. utformas en
principiell och personlig motsats på
det sedliga området till Gud, det
godas makt. Första gången en
sådan motsats utpräglats synes
vara hos Zarathustra (se d. o.).
För G. T. är den så gott som
okänd. På två av de ställen, där
den hebreiska termen satan
möter såsom beteckning för ett
översinnligt väsen (Sak. 3 och Job.
1—2), är detta ord ännu en
titel, som tillkommer en av
änglarna (”Guds söner”), vilken
har såsom sin speciella uppgift,
visserligen också såsom sitt
livselement, att anklaga
människorna inför Gud 1. att sätta
dem på prov. I 1 Krön. 21:1
är satan däremot använt ss.
Djävulen, frestar den helige Antonios.
Detalj av altarmålning i stlftskyrkan i
Xanten.
egennamn. Inom den
efterkano-niska förkristna judendomen
möter emellertid dualismen klart
utpräglad: gent emot Guds rike
träder här i ett flertal skrifter
det ondas rike under en personlig
ledare, av olika författare
benämnd på olika sätt. Till denna
utveckling torde inverkan från
parsismen ha bidragit. Från
judendomen tager sedermera
kristendomen dualismen i arv, till en
början alltjämt med växlande
namn för D.: Beelsebul, Beliar
(se dessa ord), framför allt
emellertid Satan, diabolos, och någon
gång (jfr Upp. 12: 10) med ett
eko av den gamla åklagartanken;
från judendom och kristendom
går den vidare till islam. Under
medeltiden utformas D:s gestalt
groteskt och delvis humoristiskt.
D. förekommer sålunda
omväxlande med jättarna i skämtsagorna,
där han alltid överlistas, och i
medeltidsdramat instickas
djä-vulsupptåg mellan de allvarliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
