Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dopfat ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
Dopfat—Dopfunt
462
Dopskå.1 av tenn. Bromma (Uppl.).
ment, konfirmationen (se
d. o.).
Dopfat, d o p s k å 1, behållare
för dopvattnet. Drivna
mässings-fat, oftast av tysk tillverkning,
brukades i Sverige under 15- och
1600-t. för detta ändamål och
förekomma ännu talrikt i våra
kyrkor. Under 17- och 1800-t.
ersattes de ofta av tennskålar. Jfr
Dopfunt.
Dopfunt, funt (av lat. fons,
källa), i kyrkan uppställt kärl,
vanligen av sten, stundom av
metall 1. trä, för förrättande av
barndop. Dop av vuxna hade ägt
rum vid baptisterier (se d. o.),
men då barndop blev allmännare,
började man i kyrkorna anbringa
D., som urspr. placerades i västra
delen nära ingången. Liksom
de vuxnas dop skedde urspr.
barndopet genom neddoppning i
vattnet, och de äldsta D. ha
därför en relativt stor urholkning
samt, åtminstone i Sverige,
ut-tömningshål för dopvattnet.
Formen var i allm. fyrsidig 1.
Dopfunt från Bolum (Västergötl.). Stat,
hist. mus. Omkr. 1100.
cylindrisk, senare uppdelades D. i
fot och skål (cu’ppa). Då under
den senare medeltiden bruket
uppkom att endast begjuta
bar-•net med vattnet, gjordes skålen
jbetydligt mindre. Slutligen
pla-•cerades i densamma ett
dopfat (se d. o.), och under 16- och
1700-t. ombildades D. till ett
dop-fatet uppbärande ställ, vanligen
av trä. Stundom övergavs
alldeles funtformen, och dopfatet
placerades på en dopängel av trä,
Jylländsk dopfunt av granit.
Nationalmuseet, Köpenhamn. 1100-t:s mitt.
antingen stående 1. nedhängande
från taket och försedd med
hissinrättning. — Ofta täcktes D.
av ett lock, som särskilt i
England utbildades i rika dekorativa
former; stundom förekommo hela
överbyggnader, ciborier. — De
svenska medeltidsfuntarna äga
stor konsthistorisk betydelse som
alster av en eljest föga bevarad
stenskulptur. Äldst (från omkr.
1100) äro de västsvenska
fyrsi-diga 1. cylindriska D., som röja
stark engelsk påverkan och
genom sina dekorationsmotiv visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
