Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duccio di Buoninsegna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
Duchesne—Dudevant
564
atrofin och. bulbärparalysin äro
av största betydelse.
Duchesne [dysjä’n], Louis
Marie Olivier, f. 1843, d.
1922, fransk katolsk
kyrkohisto-riker, 1910 led. av Fr. akad. Har
utfört betydande undersökningar
rörande den gamla kyrkans
historia.
Duchess, se Duke.
Duchesse, se D u c.
Duchobortser, se D u
bobo r t s e r.
Ducommun [dykåmö’g], Élie,
f. 1833, d. 1906, schweizisk
politiker och författare. D.
organiserade internationella fredsbyrån
i Bern, bedrev kraftigt
propagandan för fredssaken och erhöll
härför 1902 halva Nobelska
fredspriset.
Ducos [dykå’], Pierre
Roger, f. 1754, d. 1816, greve,
fransk revolutionsman, var
medlem av nationalkonventet och en
tid jakobinklubbens president.
D. blev medlem av direktoriet
kort före Brumairekuppen (1799)
och var efter denna konsul en
kort tid.
Ducrot [dykrå’], Auguste
Alexandre, f. 1817, d. 1882,
fransk general, blev
tillfångatagen i slaget vid Sedan men
lyckades fly och deltog som
arméchef i det av Gambetta
organiserade ”nationalförsvaret”.
Ductus, lat., gång (t. ex.
D. thora/cicus, bröstgången).
Dudelsack [do’-], se
Säck-p i p a.
Dudevant [dydva’i)], Aurore,
f. D u p i n, f. 1804, d. 1876,
fransk författarinna under pseud.
George Sand. Sin barndom
tillbragte hon hos farmodern på
slottet Nohant i Berry. 1822 blev
hon gift med baron Casimir D.,
som hon 1831 lämnade för att i
Paris bryta sig en bana som för-
Aurore Dudevant. Kopparstick av L.
Calamatta.
fattarinna. Hennes olyckliga
äktenskapliga erfarenheter ha givit
stoffet till de romaner (Indiana,
1832, sv. övers. 1837, Lélia, 1833
m. fl.), som hon i snabb följd
utgav och i vilka hon predikar
naturens och lidelsens berättigande
gentemot
samhällskonventioner-na. Med Musset upplevde hon
1833—34 en kärlekshistoria, som
satt spår i bägges diktning (av
D. skildrad i Elle et lui-, 1859).
En ny förbindelse anknöt hon
med Chopin 1836 1. 37. För en
kortare tid drogs hon in i tidens
socialreformatoriska strävanden,
vilket resulterade i en rad
tendensromaner. Efter att åter ha
bosatt sig på Nohant, skapade
hon genom sina senare arbeten
(La mare au diable, 1846,
Djävulskärret, 1888, La petite
Fa-dette, 1848, Syrsan, 1859 och
1890, Frangois le champi, 1850,
Hittebarnet, 1879, Barnhusbarnet,
1889 m. fl.) den franska
bondeberättelsen. — D. är en idérik
och fängslande författarinna med
stark fantasi och betydande
män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
