Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Döbereiner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
629
Döbereiner—Död
630
Indien, återvände 1788 till
Sverige och erhöll i ryska kriget
ett muskötsår i pannan, vilket
han sedermera nödgades täcka
med en svart bindel. Vid
krigsutbrottet 1808 var D. chef för
Nylands regemente och
utnämndes kort därpå till brigadchef.
Som sådan deltog han i striderna
vid Siikajoki och Lappo och
hemförde själv segern vid Kauhajoki.
Ehuru försvagad av sjukdom,
vann han 13 sept. 1808 en seger
vid Jutas, som räddade den
retirerande hären från att
kringrän-nas. Förgäves yrkade D. nu
på en mera offensiv krigföring.
Kort därpå blev han utnämnd
till befälhavare och vice
landshövding på Åland, som han
energiskt försvarade men tvangs att
utrymma inför den ryska
övermakten. Då ryska trupper i mars
1809 landstigit i Roslagen,
lyckades D. genom löfte om
fredsunderhandlingars inledande
förmå dessa till återtåg. Härefter
sändes D. till fronten i
Västerbotten och förmådde genom en
fördelaktig konvention även de
norska trupperna att utrymma
Jämtland. D. deltog sedan
under Karl Johan i kriget mot
Napoleon 1813, men impulsiv som
han var, gjorde han sig skyldig
till insubordination och dömdes
av krigsrätt till döden. Han
benådades dock med en kortare tids
fängelse och fick behålla sina
militära värdigheter. D: s i
Krigsarkivet förvarade omfattande
anteckningar och korrespondens ha
stort historiskt värde. En
förteckning utgavs i arkivets
Meddelanden, III, 1923.
Dö’bereiner [-ajner], Johann
Wolfgang, f. 1780, d. 1849,
tysk kemist, professor i Jena, var
den förste som sökte indela de
kemiska elementen i grupper efter
Döden avsågar livsträdet. Kalkmålning
i Tensta kyrka. Uppland.
deras atomvikter. Han uppfann
även det s. k. Döbereinerska
elddonet (se Elddon).
Död. Fysiol. D. är det
definitiva upphörandet av en
organisms ämnesomsättning (jfr d.
o.). ”Naturlig” D. orsakas sällan
av ålderdomsavtyning,
mara’s-mus seniTis, utan vanligen av
sjukdom, våldsam D. av yttre
1. inre våld. Individen överleves
emellertid normalt och till en
viss tid av de mindre enheter,
varav den är uppbyggd. På
experimentell väg kan denna tid
under vissa omständigheter
avsevärt förlängas. Sålunda har t. ex.
från människokroppen lösgjorda
celler kunnat hållas vid liv i
åratal (se C ar r el); ett
kaninhjärta, som genomspolas av
lämplig vätska, äger förmåga att
sammandraga sig under många
timmar efter djurets död.
Dödsögonblicket för en människa anges
genom hjärtslagens upphörande.
Andningen har upphört redan
något förut. Övriga dödstecken äro
avkylning till det omgivande
mediets temperatur, intorkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
