Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsbud ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
Dödsbud—Dödsdansen
642
Dödsdansen. Målning i Mariakyrkan i Lübeck.
den andra världen. Dessa
liturgiska stycken tecknades därför, i
sammandrag 1. mera utförligt,
på svepningen 1. på papyrosblad,
inlagda i kistan.
Dödsbud, se Te n e
brioni d a e.
Dödsdansen (ty. Totentanz, fr.
danse macabre), beteckning för
en bildframställning, som
förekommer i konsten fr. o. m. 1200-t.,
ehuru de äldsta bevarade
framställningarna, ss. i La
Chaise-Dieu i Frankrike, tillhöra början
av 1400-t. Bilderna ha
huvudsakligen två former. Båda bestå av
en långdans med omväxlande
levande och döda. Men takten är
olika, i den ena högtidligt
skridande, i den andra, senare
formen häftig med hoppande steg.
En parallell till D. och tillika
en av dess källor är den
arabiska legenden om de tre
levande och tre döda. (Tre förnäma
ynglingar rida ut på jakt.
Tanken på döden är dem fjärran. Men
som de draga fram, resa sig
oförmodat tre benrangelsmän emot
dem med tillropet: ”Se på vårt
elände, det I ären ha vi varit
och det vi äro skolen I varda.”)
Legenden motsvarar D. i det
parvisa motställandet av levande och
döda. Men den viktigaste förut-
sättningen för
dödsdansframställningarna är att söka i den
urgamla föreställningen om de
dödas dans. De döda finna ej
ro i sina gravar, de irra omkring
på kyrkogården och ordna sig där
till dans. I denna dragas även
de levande med. Utvecklingen
av detta motiv sker i kontakt
med andra besläktade motiv, dels
tvistedikter, som framställa
Livets och Dödens träta, dels de
s. k. vadomoridikterna (jag går
mot döden), vilka med
grundtanken om allas likhet inför döden
låta representanter för olika
stånd och åldrar i tur och
ordning framträda och andraga en
vers om sin förestående död.
Vadomoridikterna ha givit D.
indelningen efter stånd och yrken.
De äldre bilderna torde ha varit
utan text, men sådan bifogas
snart. Dödsdanstexter, som blott
bestå av de levandes monologer,
äro hämtade från
vadomoridikterna, men de dödas text från
legenden om de tre levande och
tre döda. D. framställer
ursprungligen de dödas dans, icke
en dans av den personifierade
Döden i flera upplagor. Det
senare är dock tydligen, under
inflytande av tvistedikterna, avsett i
senare framställningar (t. ex. i
21. — L e x. III. Tr. 9. 8. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
