Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsbud ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
643
Dödsjö—Dödsriket
644
Dödskallefjäril.
Mariakyrkan i Lübeck). I
Sverige är endast en fragmentarisk
framställning känd, nämligen i
S:t Petrikyrkan i Malmö.
Dödsjö, detsamma som dyning.
Dödskallefjäril, Achero’ntia
a’tropos, Sveriges största fjäril
(grupp Svärm are). Avståndet
mellan vingspetsarna 10—13 cm.
Framvingar mörkt brunaktiga
med ljusare band, bakvingar gula
med svarta tvärband.
Mellan-kropp gråbrun med gulfärgad,
dödskallelik teckning på
ryggsidan. D. avger ett pipande läte,
då den fångas. Larven, ljust
gröngul med blåa snedstrimmor, lever
på potatis- och andra växters
blad. Europa, Afrika, Asien,
sällsynt i Sverige.
Dödskult 1. dyrkan av de
döda utgår från
förutsättningen, att den döde alltjämt
lever i 1. i närheten av graven
1., mindre ofta, på den plats,
där han förut bott, och att han
har en hemlighetsfull förmåga
att gagna 1. skada de
efterlevande. Denna skräck för de döda är
ett av de väsentligaste elementen
i primitiv religion och folktro.
Typiska utslag av D. äro seden
att offra sitt hår (symbolen av
livskraften) åt den döde och
bruket att vid graven årligen
fram
bära gåvor av vissa slag, åtföljda
av böner för den offrande
(bruket att giva den döde mat o. d.,
i synnerhet då det är inskränkt
till begravningen, behöver icke i
och för sig innebära mer än en
önskan att hjälpa den
hädan-gångne i hans nya tillvaro). När
D. gäller alla en familjs
hädangångna ättefäder, plägar den
benämnas än-kul t (se d. o.).
Jfr Sorgebruk.
Dödsmask, gipsavgjutning av
en död människas ansikte.
Dödsriket (hebr. sjeo’l [-å’l])
betecknar i den
gammalisraelitiska religionen den för alla döda
gemensamma, fjärran från ljus
och liv belägna skuggornas värld
i underjorden (jfr Hades).
Parallell är föreställningen, att
den döde sover i jorden. Först
inom judendomen framträder
tanken på en principiellt olika
lott efter döden för olika slag av
människor (rättfärdiga och
orättfärdiga) . Denna tanke utformas
här på olika sätt. Understundom
nämnes sålunda D. såsom den
förblivande boningen för de
ogud-aktiga, medan den fromme en
gång skall uppstå till evigt liv.
Eller också blir D. för bådadera
ett mellantillstånd med försmak
av den kommande, definitiva
saligheten 1. osaligheten. Någon
gång möter även (framför allt i
hellenistiskt-judisk litteratur) en
fullkomlig eliminering av D. för
den frommes vidkommande, i det
att denne tänkes omedelbart efter
döden få sin boning i
himmelen. — I N. T. förekommer
termen D. (grek. Ha’des) mycket
sällan och likaså tanken på ett
mellantillstånd (blicken riktas i
allmänhet på de definitiva
tillstånden). Egenartade ställen äro
Luk. 16: 23, som synes likställa
D. och Gehenna 1. förlägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
