Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
645
Dödsrisk—Dörarp
646
Gehenna till D., och. 1 Petr.
3:19 ff., 4:6, som talar om
Kristi nedstigande till D.
Sistnämnda tanke sysselsätter
därefter livligt många av de
gam-malkristna förf, och vinner
slutligen (första gången under 300-t.
och definitivt från 700-t.)
inträde i den ”apostoliska
trosbekännelsen”, som från början
icke innehållit detta led. —
Väsentligen lika med den
gammalisraelitiska föreställningen
om D. är den babyloniska och
f. ö. de flesta gamla religioners
tankar på denna punkt. Om det
egyptiska D. se O s i r i s, om det
fornnordiska se H e 1. Jfr E v i g t
liv.
Dödsrisk, se
Dödlighetsstatistik.
Dödsstraff, en straffart, som
under medeltiden och långt in i
nyare tiden var ytterst vanlig
och användes icke blott för de
grövsta förbrytelser utan även för
sådana brott som
gudsförsmädel-se, tvegifte, blodskam,
förfalskning och flera slags
egendomsbrott. I mitten på 1700-t.
inleddes av Beccaria (se d. o.) en
kampanj mot D., som lett till
allt färre förbrytelsers
beläggande med D. eller detsammas
fullständiga avskaffande, åtminstone
beträffande icke-militära
förbrytelser. De kvalificerade
(skärpta) D., ss. rådbråkning, bränning
på bål, fyrdelning m. m.,
förekomma numera icke, utan de
vanligaste avlivningsformerna äro
halshuggning, hängning (t. ex. i
England) och dödande medelst
elektricitet (ss. i vissa
nordamerikanska stater). Förr voro
avrättningarna alltid offentliga,
munera vanligen intramurana,
d. v. s. försiggå inom
fängelsemurarna eller på annan avstängd
plats, och i närvaro av endast ett
fåtal särskilt tillkallade eller
med särskilt tillstånd utrustade
personer. — D. avskaffades i San
Marino 1848, i Holland 1870, i
Italien 1889 o. s. v., i Sverige
genom lag av 3 juni 1921.
Dödssynder (lat. pecca’ta
mor-taTia), kallas i anslutning till
1 Joh. 5: 16—17 i den romerska
kyrkans botpraxis svårare
synder, som kräva botens sakrament
(se Botgöring) för att rädda
den skyldige från evig död.
Vanligen menade man med de sju D.
1. huvudsynderna dem som
omtalas exempelvis i Dantes
Purga-torio: högmod, avund, vrede,
lättja, girighet, frosseri, otukt.
Dödstal, se
Befolknings-statistik.
Dödsur, se Trägnagare.
Död tid, se E b b och flod.
Dödvatten, den vattenmassa,
som suges med akter om ett
fartyg, då detta gör fart. D. hindrar
farten väsentligt, i synnerhet på
grunt vatten.
Dödvikt (eng. dead weight),
anger vikten av lasten i dw-ton
(eng. long ton = 1,016 kg.) vid
fullastat fartyg.
v. Döllinger, Ignaz, f. 1799,
d. 1890, tysk katolsk teolog,
kyrko-historiker, från 1826 prof, i
München. Från 1850-t. alltmer i
opposition mot den tyska
ultramon-tanismen, motarbetade han
energiskt vatikankonsiliets
strävan-clen och vägrade att böja sig för
ofelbarhetsdogmen, varför han
1871 drabbades av bannlysning
och måste frånträda sin
lärarbe-fattning. I den gammalkatolska
kyrkans utformande tog han ss.
rådgivare livlig del, utan att
dock själv ansluta sig till
densamma.
Dörarp, socken i Kronob. 1.,
jämte Berga och Vittaryd
pastorat i Växjö stift. 500 inv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
