Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
759
Egypten
760
snart en medelpunkt för grekisk
bildning. Även i yttre avseende
utvidgade han riket genom att
underlägga sig Palestina,
Feni-kien och Cypern. Redan under
Ptolemaios IV (222—205 f. Kr.)
började emellertid en
tillbakagång. Stridigheter mellan
medlemmar av ätten gåvo romarna
tillfälle att blanda sig i E:s
angelägenheter. Efter Octavianus’
seger över Antonius vid Actium
31 f. Kr. blev E. Rom
underdånigt, sedan dess drottning
Kleo-patra, som understött Antonius,
själv tagit sitt liv. De romerska
kejsarna ansågo sig ss.
faraonernas efterträdare inneha E. ss.
personlig egendom, som
förvaltades genom en prefekt.
Besittningen av E. var ytterst
värdefull för Rom, som härifrån
hämtade sin spannmål. — Sannolikt
redan i 1: a årh. e. Kr. kom
kristendomen till E., där den
särskilt i städerna vann snabb
spridning. Gnostisk och kyrklig
teologi fingo här ett
huvudkvarter (jfr Clemens av
Alexandria och G n o s t i
-c i s m). E. blev också det kristna
eremit- och munklivets förlovade
land (jfr Anakoreter och
Antonios). I de teologiska
stridigheterna tog den egyptiska
kyrkan livlig del (jfr
Antio-kenska skolan, A r i a n i sm
och Atanasios).
Monofysi-tismen (se d. o.) blev den
härskande åskådningen. Denna
monofysitiska kyrka existerar
ännu i E. (k optiska
kristna). Vid det romerska rikets
delning (395 e. Kr.) kom E.
under östromerska riket, som
emellertid icke förmådde skydda
det för plundrande grannar. —
DEN ISLAMITISKA TIDEN
(640—). 640 erövrades E. av
kalifen Omars fältherre Amr och
styrdes sedan av en av kalifen
utsedd ståthållare. Snart
försökte enskilda av dessa att
göra sig självständiga och några
lyckades därmed för sig och
sin ätt. Så regerade t. ex. f a t i
-mi derna 969—1171, en tid,
varunder E. upplevde en
verklig glanstid. Under den förste
av denna dynasti, M u i z z,
grundades Kairo. Fatimiderna
störtades av den från
korstågshisto-rien kände Salah ad-din
(Sa-ladin), som jämväl erövrade
Syrien. Är 1240 inleddes raden
av de s. k. mamluksultanerna (se
Mamluker). — Den
turkiska tiden (1517—1882).
1517 intogs E. av den turkiske
sultanen S e 1 i m I. Landet blev
nu en turkisk provins samt
utsattes för ett oerhört vanstyre.
Den turkiske ståthållaren var
emellertid i hög grad beroende
av de mamlukiska
provinsguvernörerna (bejerna). I slutet av
1700-t. hade några av dessa gjort
sig oberoende. Kort därefter eller
1798 företog Napoleon
Bona-parte sitt ryktbara fälttåg till
E. för att genom dess erövring
tillfoga Englands intressen i
Orienten ett allvarligt avbräck.
Trots Bonapartes seger över
mamlukerna vid pyramiderna
(juni 1798) och över turkarna
f. å. lyckades icke denna hans
plan (expeditionen fick i stället
varaktig betydelse därigenom
att den åtföljts av ett stort
antal vetenskapsmän, som
började utforska E:s fornkultur).
Sedan Bonaparte återvänt till
Frankrike, måste den
kvarläm-nade franska truppstyrkan
kapitulera inför en överlägsen engelsk
armé. Mamlukernas av
Napoleon skakade välde fick
dödsstöten genom M e h e m e d A 1 i,
en alban, som ss. turkiske
sul
£)rd, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
