Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
761
Egypten
762
tanens ståthållare gjorde sig till
herre över E. Han kuvade först
wahabiternas farliga uppror och
ingrep på 1820-t., till sultanens
hjälp emot grekerna, som sökte
frigöra sig från turkarnas välde.
Mehemed Ali började sedan
handla oberoende av sin turkiske
härskare. 1831 skickade han
sonen Ibrahim pasja att erövra
Palestina, och f. å. hade han i sin
hand Syrien och en stor del av
Mindre Asien. Genom europeiskt
ingripande tvingades han dock till
reträtt. Konventionen i Kutahija
1833 bekräftade hans besittning
av E., vartill lades Syrien jämte
provinsen Adana. Detta egyptiska
rike, faktiskt om också ej
formellt oberoende av Turkiet,
varade ej länge. Pengar fattades
och upprorsrörelser utbröto.
Härav begagnade sig sultanen för att
tukta sin övermäktige vasall och
förklarade honom krig 1839.
Visserligen segrade Ibrahim i ett
slag vid Nisib, men kort därefter
måste han utrymma både Mindre
Asien och Syrien. Mehemed Ali
fick vid uppgörelsen med Turkiet
åter nöja sig med E.
Inrikespolitiskt genomförde han flera
reformer av bestående värde. Han
införde en omfattande organisation
för kontroll av jordbruket och
utförde kanalarbeten och
dammbyggnader. Han angav genom
expeditioner till Sudan (och
grundläggningen av Kliar tum)
riktningen för den expansion,
som sedan blivit den för E.
naturliga. Hans efterträdare,
sonsonen Abbas I (1849—54) och
sonen Said (1854—63), voro
obetydliga regenter. Den senare
är mest bekant för att ha givit
den första koncessionen på den
på franskt initiativ byggda
Suez-kanalen (se d. o.). Under hans
tid började ett finansiellt förfall,
som ökades under efterträdaren
Ism ail (1863—79), Ibrahims
son. Denne lyckades göra
ståt-hållarskapet över E. ärftligt inom
sin familj och förvärvade 1867
titeln khediv (härskare).
Kommunikationslinjer upprättades,
post- och telegrafväsen infördes.
För uppgörande av tvister
mellan egypter och främlingar
infördes blandade domstolar (se
Internationella
domstolar). Ismail bedrev även en
omfångsrik kolonisations- och
erövringspolitik i Sudan. Hans
enorma slöseri, särskilt under
festligheterna vid Suezkanalens
öppnande (1869), bragte emellertid
hastigt E. i händerna på dess
europeiska fordringsägare. Det
franska inflytande, som ända
sedan Napoleons dagar varit det
förhärskande, började nu få vika
för ett brittiskt, särskilt sedan
Storbritannien 1875 förvärvat
Ismails aktier i Suezkanalbolaget.
När den väntade katastrofen
inträffade 1876, bildades en
internationell skuldkommission för att
ta hand om E: s affärer. Denna
ingrep också på det politiska
området genom att kräva
tillsättande av en ansvarig ministär.
Då Ismail efter försök att bli
kvitt det utländska
förmynder-skapet inkallade ett parlament
för att få ett nationellt stöd gent
emot främlingarna, blev han på
brittisk och fransk begäran
avsatt 1879 och äldste sonen
Tewfik (1879—92) utsedd till
khediv. Denne samarbetade med
ministären, fogade sig i den
utländska kontrollen, som nu
utövades av en brittisk och en
fransk kommissarie. Ismails
främlingsfientliga verksamhet,
som åsyftat väckande av en
egyptisk nationell anda, fick vid
denna tid ett oväntat resultat i
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
