Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekströmer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
Ekvator—Elamiter
816
Ekva’tor (av lat. aequa’re,
göra lika). Astr. Den storcirkel,
som är jordekvatorns projektion
på himmelssfären. — Geogr. Den
storcirkel på jorden, vars plan
är vinkelrätt mot jordaxeln.
Ekva’torhöjd, vinkeln mellan
ekvatorn och en orts horisont.
Denna vinkel är lika stor med
vinkeln mellan jordaxeln och
ortens lodlinje samt komplement
till polhöjden (se d. o.).
EkvatoriaT. 1. En refraktor
(se d. o.), vars ena
anbringnings-axel, t i m a x e 1 n, är parallell
med och andra axel vinkelrät
mot jordaxeln (pa r all ak
-tisk uppställning).
Medelst ett urverk kan instrumentet
vridas kring timaxeln, så att en
stjärna, mot vilken E. inställts,
bibehålies i synfältet trots
jordens rotation. — 2. Som hänför
sig till ekvatorn, t. ex.
Ekvato-rial-Afrika.
Ekvatoria’lkalmerna (av fr.
calme, vindstilla), det vindstilla
bältet strax n. om ekvatorn i
Atlantiska oceanen mellan
pas-sadvindarnas områden.
Ekvatorialström. 1.
Luftströmmar, som i de högre
luftlagren gå från trakterna av
ekvatorn mot polerna. — 2.
Varma havsströmmar, som från
ekvatorialtrakterna röra sig i
riktning mot polerna. På grund
av jordrotationen förlöpa E.
längs de stora världshavens v.
sidor, alltså vid kontinenternas
östkuster. De viktigaste E. äro i
Stilla havet Kuro-Shioströmmen
och i Atlanten Golfströmmen.
Ekvecklare, se
Vecklar-fjärilar.
Ekvidista’ns (av lat. ae’quus,
lika, och dista’ntia, avstånd), se
N i v å k u r v a.
Ekviglacialer (av lat. ae’quus,
lika, och gla’cies, is), linjer, som
på kartan förbinda orter, där
sjöarnas istäcke har lika lång
varaktighet.
Ekvilibri’st (av lat.
aequili’-brium, jämvikt), en, som kan
hålla jämvikten; lindansare.
Ekvino’ktium (av lat.
ae’quus, lika, och nox, natt),
dag-jämning. Adj. ekvinoktia’1.
Ekvipolle’ns (av lat. ae’quus,
lika, och polle’re, förmå),
liktydighet, innehållsöverensstäm-melse mellan omdömen med olika
yttre form.
Ekvivale’ns (av lat. ae’que,
lika mycket, och vale’re, gälla,
vara värd), likvärdighet. —
Ek vi v al e’ n t, lika gällande.
— Ekvivale’nta utsagor,
se Logikkalkyl. — E k v i
-v a 1 e’ n t v ik t, den viktsmängd
av ett ämne, som förenar sig med
1. ersätter en viss mängd av ett
annat ämne (8 delar syre eller
1,008 delar väte).
El, tecken för en elektron.
Elabore’ra (lat. elabora’re),
utarbeta.
Elaeagna’ceae, familj (ordn.
Myrtiflo’rae) av träd 1. buskar,
vanl. med stjämlika, silvervita 1.
rostbruna hår. I Sverige odlas
bl. a. den kanadensiska
Elaea’g-nus arge’ntea, st järnvide 1.
silverbuske, 2—3 m. hög
med silvervita blad och små,
gulaktiga, välluktande blommor.
Till E. hör också havtorn.
Elai’n, se Triolein.
Elami’ter, forntida semitisk
benämning på de folk, som
bebodde landet kring Susa (Ela’m
1. Susiana) i s.v. delen av nuv.
Persien. E. omtalas i
kilskrifts-litteraturen i början av 2000-t.
f. Kr. och torde en kortare tid
(2300—2285) ha varit herrar i
Babylonien, varifrån de fördrevos
av Hammurabi. I 1 Mos. 14
omtalas en elamitisk konung
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
