Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldningsanordningar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
835
Eldorado—Eldslandet
836
fordra skarpt drag, tjockt
bränsleskikt och hög belastning,
om de skola arbeta ekonomiskt.
— 2. Eldning med flytande
bränslen (vanligen rå bergolja,
destil-lationsåterstoder av dylik samt
tjäroljor) användes
huvudsakligen ombord å fartyg.
Oljeeldningen har framför koleldningen
följande fördelar: ringa
rökutveckling, ingen askbildning, oljan är
lätt att transportera och kräver
ett i förhållande till värmevärdet
ringa utrymme, eldarpersonalen
blir mindre och anstränges ej
mycket, forcerad eldning
åstadkommes lätt. Största olägenheten
är oljans under normala
förhållanden höga pris i jämförelse
med stenkolen. — Eldning med
olja i flytande form
(droppeldning) förekommer sällan,
utan oljan finfördelas oftast i
dimform, vilket kan ske
genom luftinblåsning (icke
användbar vid tjockflytande olja)
1. ånginbläsning. Det senare
systemet är lättast att installera
men fordrar % kg. ånga för 1 kg.
olja och medför sålunda en
avsevärd förlust av färskvatten på
oceangående ångare. På sådana
användes i stället
oljetrycksystemet, vid vilket oljan
finfördelas på grund av brännarnas
form och luftmotståndet vid den
hastiga utströmningen.
Fördelaktigt är att genom uppvärmning
till c:a 100° göra oljan mera
lättflytande. Även f ö r g a s
-ningssystem förekommer
(vanligt å båtar i oljedistrikten).
Oljan pumpas därvid genom ett
rörsystem och förgasas av
värmen i lågan, innan den
utströmmar genom brännarna. Systemet
användes även vid oljeeldning i
smått (biåslampor, primuskök),
varvid trycket erhålles antingen
genom pumpning 1. på grund av
hettan vid förbränningen. —
Blandad kol- och oljeeldning
förekommer stundom, där man
bekvämt vill forcera eldningen, men
har den olägenheten, att
oljebrän-narna snart bli förstörda. — 3.
Vid gaseldning kan blandningen
av gas och luft ske såväl inom
som utom brännaren. Det förra
systemet är vanligt vid gaskök
och gasspisar, som äro utrustade
med bunsenbrännare (se d. o.),
det senare (med särskilda
öppningar för gas och luft till
för-bränningsrummet) är vanligast
vid metallurgiska ugnar.
Eldora’do, sp., ”den gyllene”,
under 1500-t. benämning på en
sagohövding i det då ännu
outforskade inre Syd-Amerika och
sedan på dennes fantastiskt
guld-rika land. Sedan detta förgäves
efterforskats, blev E. beteckning
för ett lyckligt fantasiland.
Eldprov, seOrdalier.
Eldrör, den del av ett
eldvapen, uti vilken den drivande
kraften utvecklas och projektilen
erhåller sin utgångsriktning samt
(vid refflade eldrör) rotation. —
Eld rörs rekyl, se
Lavetta g e.
Eldsalamander, se S al a
-mandridae.
Eldsberga, socken i Hall. 1.,
jämte Tönnersjö pastorat i
Göteborgs stift. 1,490 inv. — E. har
en av Hallands bäst bibehållna
medeltidskyrkor.
Eldslandet, sp. Tie’rra del
Fue’go, ögrupp s. om
Syd-Amerikas fastland, varifrån den
skiljes genom Magalhäes’ sund.
Utom huvudön, kallad E.,
märkas i n.v. de stora öarna Santa
Inés och Clarence, i s. Navarino
och Hoste på andra sidan
Beagle-kanalen samt ett stort antal
mindre öar. Till E. räknas även
Statenön i Atlanten. Sydligast
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
