Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektroterapi - Elektrotropism - Element - Elementaranalys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
929
Elektrotropism—Elementaranalys
930
tion), användes också. Av -stort
värde är d i a t e r m i n (sed. o.)
och användningen av
jätteelektro-magneten för utdragande av
järnsplittror ur ögonen (se
ögonsjukdomar). Vid
elektrisk ljusbehandling (se
Ljusbehandling) är det ljuset
och värmet, vid galvanokaustik
är det värmet i den av strömmen
glödgade platinan, som verkar,
icke elektriciteten. E. kan icke
anses ha fyllt på densamma
ställda förväntningar, och dess
verkan beror ofta på suggestion.
Elektriska bälten, voltakors o. d.
äro fullkomligt värdelösa.
Elektrotropi’sm, se T r o p i s
-mer.
Eleme’nt (lat. eleme’ntum).
Grundämne, grundbeståndsdel;
de första grunderna, livsvillkor;
område, där man finner sig till
rätta och trives. — Astr. E.
kallas vissa storheter, medelst vilka
en himlakropps ort kan beräknas.
För en planet äro E. sex: banans
halva storaxel, excentriciteten,
inklinationen, den uppstigande
nodens längd, periheliums längd
och planetens ort vid en viss
tidpunkt, epoken. — Problemet
att beräkna en planets ort löstes
av Kepler (se d. o.) med
användande av E. — Fys. Se G a 1 v a
-niskt element. — Kem.
Beteckning för de enkla kroppar,
varav materian består. Den mest
bekanta av forntidens
föreställningar om materians
sammansättning är den, som formulerats
av Empedokles och senare bl. a.
av Aristoteles. Enligt denna
härleder sig all materia från ett
be-stämningslöst urämne, hyle, som
kan antaga olika
grundegenskaper, ss. köld, värme, fuktighet
och torrhet. Genom samtidigt
antagande av dessa egenskaper, i
den mån de ej upphäva varandra,
uppstå av hyle de fyra
elementen (jord, vatten, eld och
luft) med följande egenskaper:
jord: köld och torrhet; vatten:
köld och fuktighet; eld: värme
och torrhet; luft: värme och
fuktighet. Genom att dessa fyra E.
förenas med varandra uppstå
andra ämnen, vilkas egenskaper
bero på de proportioner, i vilka
E. ingå i ämnena. — Denna
uppfattning av materian berättigade
alkemisterna till antagandet, att
ett ämne skall kunna förvandlas
i ett annat, eftersom hela
materian ytterst består av samma
grundsubstans. Genom alkemin
kom man att observera även
ämnenas kemiska egenskaper, och
det blev därför nödvändigt att
öka E:s antal; så t. ex. antog
araben Geber på 700-t., att alla
metaller bestodo av svavel och
kvicksilver, vilka beteckningar
dock äro att fatta mera abstrakt,
ss. representativa för vissa
egenskaper. Först genom Boyle (se
d. o.) inträdde en modernare
uppfattning av materians
sammansättning (se vidare
Grundämnen).
Elementaranalys,
sönderdel-ning av organiska ämnen för att
utröna de i dessa ingående
elementens (vätets och kolets)
mängd. Genom att i ett s. k.
för-bränningsrör av hårdsmält glas
upphetta en bestämd mängd av
ett organiskt ämne, därefter
oxidera de bildade gaserna med
kopparoxid och uppsamla
oxida-tionsprodukterna (vattenångan
och koldioxiden) i den s. k.
absorptionsapparaten, kunna
dessa förbränningsprodukter
uppvägas och mängden kol och väte
därigenom bestämmas. På
liknande sätt kan även mängden av
kväve i organiska substanser
bestämmas.
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
30. — L e x. III. Tr. 13. 9. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
