Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elementarandar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
931
Elementarandar—Eleusis
932
Elementa’randar,
personifikationer av de fyra elementen i
medeltidens animistisk-kabbalistiska
naturuppfattning: g n o m e r
(jordandar), u n d i n e r
(vattenandar), sylfer (luftandar) och
salamandrar (eldandar).
Deras egenskaper äro utförligt
beskrivna av Paracelsus.
Elementa’rladdning, se
Elektroner.
Elementarläroverk, se Högre
allmänt läroverk och
Skolväsen.
Elementa’rmagneter, se
M a g n e t i s m.
Elementär, i
sammansättningar elementar- (av lat.
eleme’ntum, grundämne), som hör
till 1. sysslar med det
ursprungliga, med grunderna (t. ex. i
undervisningen) .
Elemi’hartser erhållas av
olika träd och buskar, av fam.
Bursera’ceae, från Gamla och
Nya världens tropiker. De äro
vanl. av mjuk konsistens, ha
terpentinlukt och användas till
fernissor.
Ele’nchus [-kus] (lat., grek.
Flenkos), vederläggning,
motbe-vis; därav elenkti’k i
betydelsen vederläggningskonst.
Ignora’-tio ele’nchi är det fel i en
bevisföring, som består i bortseende
från eller bristande aktgivande
på bevisningens uppgift, så att
man bevisar något annat än det
som avsågs.
Eleonora av Akvitanien,
f. 1122, d. 1204, var först gift
med Ludvig VII av Frankrike,
skilde sig från denne och äktade
1152 Henrik II av England.
Hennes arvländer, Guienne, Gascogne
och Poitou, d. v. s. nästan hela
s.v. Frankrike, tillföllo därmed
engelska konungahuset.
ElephantFasis (av grek.
eTe-fas, elefant), elefant i’asis
”elefantsjuka”. 1. E. a’rabum
(beskriven av arabiska läkare),
en genom lokalt
cirkulationshin-der, stundom ock
(”Barbados-sjuka”) genom en parasit
(Fila’-ria Bancro’fti) förorsakad
oformlig förtjockning av hud och
underliggande vävnad, oftast i de
yttre könsdelarna och nedre
extremiteterna. — 2. E. gr a e
-c o’rum (beskriven av grekiska
läkare), detsamma som spetälska.
Elers, Johan, f. 1730, d.
1813, skriftställare, ämbetsman;
utgav 1800—01 det förtjänstfulla
historisk-topografiska arbetet
Stockholm (4 bd).
Eleu’sis, stad i det antika
Ättika, nu en obetydlig by L e f
-s i’ n a. E. var urspr. ett eget
rike, vars historia går tillbaka
till bronsålderns mykenska
kulturtid och till de primitivare
kulturskedena före denna (se
Egeisk kultur). I historisk
tid var E. liksom hela Ättika
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
