Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eli ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
943
Elihu—Elisabet
944
flytande vid frankiska hovet,
641 biskop i Noyon. E. är
guldsmedernas skyddspatron.
Fram-ställes i konsten vanl. som
guldsmed (se ill. till C r i s t u s).
E lihu, namn på flera
personer i G. T., av vilka den mest
kände är den i Jobs bok
uppträdande. Se vidare J o b.
E’lim, enl. 2 Mos. 15: 27
lägerplats under israeliternas
vandring genom öknen. E: s läge kan
ej med visshet avgöras.
Eliminatio’n (av lat.
elimi-na’re, avlägsna), bortskaffande
av obekanta i ett ekvationssystem
för erhållande av färre ekvationer
med färre obekanta. — E 1 i m i
-n e’ r a, avlägsna, utesluta.
Eling, socken i Skarab. 1.,
jämte Bitter na och Laske-Vedum
pastorat i Skara stift. 420 inv.
Elins källa, strax s. om
Skövde, uppkallad efter S:ta Elin
(Helena) av Skövde. Den
igenfylldes 1596 men framsprang
sedermera ånyo. Ett över källan
byggt kapell nedrevs 1759.
Eliot [eTljat], sir John E.,
f. 1592, d. 1632, engelsk
politiker, blev 1614 medlem av
underhuset, där han 1625—29 var
ledare för oppositionen mot Karl
I:s och Buckinghams politik. E.
yrkade på en kraftfull
utrikespolitik till de protestantiska
staternas förmån, protesterade mot
åsidosättandet av parlamentets
yttrandefrihet och
beskattningsrätt samt deltog i utarbetandet
av Petition of right (se d. o.).
Vid avslutandet av 1629 års
parlament uppläste E., medan
talmannen mot sin vilja fasthölls
vid sin stol, tre resolutioner mot
konungens lagstridiga politik.
Han fängslades kort därpå och
avled i Tower.
Eliot [eTljot], George, se
Evans.
Eliott [eTljat], se
Heath-f i e 1 d.
Elis, grekiskt landskap,
omfattande n.v. delen av
Pelopon-nesos, uppkallat efter den antika
stadsstaten E., som 471 f. Kr.
blev hela landskapets huvudort.
Eli’sa, profet i Israels rike,
enl. 1 Kon. 19: 19 ff. son till en
förmögen bonde, av Elia kallad
till hans lärjunge och andlige
arvtagare. Berättelserna om E.
(2 Kon. 2 ff.) äro till större
delen legendariska. E.
framträder flerstädes ss. förrättare av
rena mirakel, varvid f. ö. ett
par motiv från Elias historia
ånyo komma till användning (2
Kon. 4:1 ff.). Särskilt gärna
skildras han i
”profetlärjungarnas” krets, för vilka han
tydligen varit ett slags överhuvud.
Historisk är säkerligen E:s i 2
Kon. 9:1 ff. skildrade
medverkan vid fullbordandet av den av
Elia uttalade domen över Ahabs
hus — genom Jehus korande till
konung, överhuvud synes E. på
ett mera direkt sätt än
föregångaren ha ingripit i sin tids
politik. Om hans slut förtäljer 2
Kon. 13: 14 ff.
Elisabet, den heliga E., f.
1207, d. 1231, ungersk prinsessa,
1221 förmäld med lantgreven
Ludvig av Thüringen, greps
omkr. 1225 av den helige Frans’
fattigdomsideal men hindrades av
sin biktfader Konrad av Marburg,
vilken i stället drev henne till den
hårdaste askes. Änka sedan 1227,
utvecklade hon emellertid i
Marburg en storartad verksamhet för
lindrande av nöden bland sjuka
och fattiga samt inträdde ss.
Tysklands första kvinnliga
medlem i Frans’ tertiarieorden. 1235
blev hon kanoniserad. Samma år
påbörjades den efter E.
benämnda, i skön gammalgotik utförda
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
