Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1075
England
1076
—25), varigenom båda rikena
förenades i personalunion. En
katolsk sammansvärjning mot
konungen, den s. k.
krutkonspirationen (1605), resulterade i
stränga strafflagar mot
katolikerna; dock ställde sig Jakob nästan
mer avvisande mot puritanerna.
Han ville öka konungamakten
men saknade verkliga
härskar-egenskaper och fick utstå
häftiga slitningar med parlamentet.
Jakobs vacklande utrikespolitik
dikterades av hans önskan att
kunna uppträda som medlare i
det nu utbrytande trettioåriga
kriget, men den misslyckades
fullständigt. Striden mellan
konungamakten och parlamentet nådde
sin höjdpunkt under Jakobs son,
Karl I (1625—49).
Parlamentet blev visserligen inkallat, men
upplöstes, så fort det motsatte sig
konungens önskningar och
vägrade alla anslag. Karl sökte då
reda sig genom upptagande av
diverse extra skatter och
tvångslån. Hans penningbehov var så
mycket större, som han försökte
bispringa de franska
hugenotter-na (se d. o.) och en engelsk flotta
under hans gunstling
Bucking-ham förgäves sökt undsätta det
belägrade La Rochelle. För att få
medel till en ny expedition
inkallade Karl 1628 ett nytt
parlament. Detta genomdrev som
kompensation Petition of Right, vari
konungen avstod från olaglig
beskattning och häktning. Då nya
tvistefrågor uppstodo, upplöste
Karl parlamentet 1629 och
regerade sedan utan parlament till
1640. Allenastyrandets verktyg
voro främst Strafford, som med
stor stränghet hävdade konungens
och statskyrkans herravälde i det
katolska Irland, samt ärkebiskop
Laud, som lät anställa svåra
förföljelser mot puritanerna. Karls
försök att införa episkopalkyrkan
i det presbyterianska Skottland
mötte starkt motstånd, och 1638
ingingo skottarna ett förbund
(covenant) till försvar för sin
kyrka. Karl beslöt då att gripa
till vapen men måste av
penningbehov inkalla ett parlament 1640.
Då detta, det s. k. korta
parlamentet, ville ingripa mot
kyrkopolitiken och den olagliga
beskattningen, blev det genast
upplöst, men då en skotsk armé
inryckte i n. E., nödgades Karl i
nov. 1640 inkalla ett nytt, det
s. k. långa parlamentet. Under
framstående ledare såsom
Hamp-den och Pym, anklagade den
puritanska underhusoppositionen,
som hade stor majoritet,
Strafford för högförräderi och
genomdrev hans avrättning. Den
in-skred vidare mot Karls
skattepolitik. Striden tillspetsades, i
synnerhet sedan Karl gjort ett
misslyckat försök att häkta fem
av sina häftigaste motståndare i
underhuset. Slutligen utbröt
inbördeskrig i aug. 1642. I början
hade konungens anhängare,
kavaljererna, överhand över sina
motståndare, de s. k.
rundhuvu-dena. Men parlamentet slöt
förbund med skottarna, och sedan
dess här reorganiserats av Oliver
Cromwell, blev den kungliga
armén i grund slagen vid Naseby
1645. Karl sökte skydd hos
skottarna men utlämnades till
parlamentet och föll snart i händerna
på hären. En kyrklig
motsättning, mellan presbyterianerna och
independenterna (se dessa ord),
spelade nu in på det politiska
området och skapade en konflikt
mellan parlamentet, där de
förra hade majoritet, och hären,
som behärskades av de senare.
Konungen underhandlade i
hemlighet med båda. Cromwell, inde-
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
