Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epimedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1121
Epimedium—Epirus
1122
är en sammanfattning av styckets
huvudtankar. Även i senare
dramatik förekommer E., bl. a. hos
Shakspere. Jfr Prolog.
Epime’dium, växtsläkte (fam.
Berberida’ceae), omfattande örter
med vackra, tidiga blommor, av
vilka ett par arter odlas som
prydnadsväxter.
Épinal [epina’ll], huvudstad
i dep. Vosges, ö. Frankrike, vid
Moselle. Bomullsindustri. E. är
mycket starkt befäst. 28,000 inv.
d’Épinay [depinä’], Louise
Florence, f. Tardieu
d’Esclavelles, f. 1726, d.
1783, markisinna, fransk litterär
dam. Vid sitt slött Chevrette i
Montmorencydalen nära Paris
inrättade hon ett eremitage (se d.
o.) åt Rousseau. Till hennes
vänkrets hörde även F. M. Grimm,
Diderot och Voltaire. Hennes brev
och memoarer ge livfulla
skildringar ur samtidens liv.
Épinglé [epäijgle’] (av fr.
épingle, knappnål), en till
kläd-ningstyg använd, ripsartad, en-
Epilobium angustifolium.
Louise llorence d’Epinay. Mälning av
J. E. Liotard.
färgad vävnad med smala,
upphöjda tvärränder. Väves av
sil-kes- 1. kamullsvarp med inslag
av kamgarn.
Epipa’ctis, se Kn i p p r o t.
Epiphyllum, släkte av
kaktus-växter. E. trunca/tum, den enda
arten, härstammar från Brasilien
och odlas ss. krukväxt.
Stammarna äro platta och sammansatta
av bladlika leder. I
stamspetsarna utvecklas, vanl. vid jultiden
(därav namnet ”julkaktéer”), de
vackra röda, violetta 1. vita
blommorna.
Epipo’gum, se Skogsfru.
Epiro’ter, invånare i Epirus.
Epi’rus (grek. Epei’ros),
forn-grekiskt berglandskap på
Balkanhalvön, omfattande nuv. n.v.
Grekland och sydligaste
Albanien. Landet befolkades urspr.
av illyriska stammar, senare
inträngde grekerna småningom
från kusten. Först på 300-t. f.
Kr. räknades E. till Grekland,
vann under konung Pyrros en
kortvarig berömmelse och
erövrades av romarna 168 f. Kr. —
Det moderna E. befolkas av
greker och albaner, livnärande sig av
boskapsskötsel och åkerbruk. På
36. — Le x. III. Tr. 4. 9. 23.
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
