Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epimedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1123
Episcopus—Epitafios
1124
den nordligaste grekiska delen
gör Albanien anspråk.
Epi’scopus, lät., 1. e p i’ sko
-p o s, grek., ”tillsyningsman”,
biskop (se d. o.). — E. i n
p a’ r t i b u s infide’lium,
”biskop över otrognas
landsändar” ; katolsk titulärbiskop.
E’pisk, se Epik.
Episkopali’sm (av grek,
epi’-skopos, biskop) betecknar inom
den romerska kyrkan den teori,
enl. vilken den högsta kyrkliga
myndigheten tillkommer de till
koncilium församlade biskoparna,
i motsats till p ap a 1 i’ s m (av
lat. pa’pa, påve), enl. vilken
samma myndighet tillhör den
romerske biskopen ensam. E., som
gentemot Roms höghetsanspråk
gjorts gällande redan i gamla
tidens kyrka, hävdades ånyo bl. a.
av de s. k. reformatoriska
kyrkomötena mot medeltidens slut och
hyllades därefter särskilt i
Frankrike. I våra dagar har
papalismen genom de av
Vatikan-konciliet 1870 proklamerade
dogmerna om påvens
universalepi-skopat och ofelbarhet i trosfrågor
officiellt avgått med segern. —
Inom Tysklands evangeliska
kyrka förstås med E. den teori,
enligt vilken biskoparnas makt
vid reformationen övergått till
landsfurstarna. — E p i s
köpa’1 kyrkan, se England
sp. 1074 och Nord-Amerikas
förenta stater. —
Episk o p a’ t, biskopsdöme,
biskop-ligt ämbete.
Episo’d (grek. epeiso’dion),
den mellan körerna inskjutna
dialogen i det grekiska dramat;
i modernt språkbruk en i ett
dramatiskt eller episkt diktverk
ingående handling, som bildar ett
helt för sig; en obetydlig
händelse i verkligheten. — E p i s o’-
disk, inskjuten; avvikande från
grundinnehållet; tillfällig.
Epi’stel (lat. epi’stola), brev;
i N. T. brev från apostlarna till
församlingar och enskilda;
utdrag därur för gudstjänsterna,
”dagens epistel”. — Litterära E.,
vanligen på hexameter eller
alex-andriner, ofta av didaktiskt
innehåll, förekommo såväl under
antiken (Horatius, Ovidius) som
under fransk-klassicismen
(Vol-taire m. fl.). I skämtsam
bemärkelse användes ordet av Bellman
(”Fredmans epistlar”) samt K.
F. Dahlgren (”Mollbergs
epistlar”). Jfr Brev.
Epi’stolae obscuro’rum
viro’-rum, lat., ”oberömda mäns brev”.
I en strid mellan Reuchlin
och dominikanerna angående en
till kejsaren framställd anhållan,
att alla judiska skrifter utom
G. T. skulle brännas, utgav den
förre en samling brev från
berömda män (Epistolae claro’rum
viro’rum), utgörande stöd för
hans åsikter och försvar för
judarna. I föregivet
oppositions-syfte utgåvos (1514, 2:a delen
1517) E., en serie brev från i de
flesta fall fingerade personer, som
emellertid är blodig ironi över
munkväsen och skolastik.
Dominikanerna, som först trodde, att
E. var ett försvar för dem, sökte,
sedan de övertygats om
motsatsen, förgäves få boken förbjuden.
Författare till E:s första del och
upphovsman till det hela anses
ha varit Crotus R u b i a’ n u s,
till andra delen U1 r i c h v.
H u 11 e n.
Epistro’pheus (av grek, epi’,
på, och stre’fein, vrida), namn på
andra halskotan. Jfr Atlas.
Episty’1 (grek. epistyTion, av
epi’, på, och sty’los, kolonn),
detsamma som arkitrav (se d. o.).
Epita’fios (av grek, epi’, vid,
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
