Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epitafium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1127
Epitet—Epos
1128
lernas form skiljes mellan s k i v
-1. plattepitel, kubiskt
e p i t e 1 samt
cylinderepi-t e 1, mellan vilka övergångar
dock finnas; efter anordningen i
ett 1. flera lager särskiljas
enkelt och (fler-) skiktat
e p i t e 1. Cellernas fria ytor
kunna vara försedda med en
skyddande k u t i’ k u 1 a 1. med
flimmerhår (se d. o.), f 1 i m m e repitel.
E: s uppgift är att skydda
underliggande vävnader, stundom att
avsöndra exkret 1. sekret (k ö r
-telepitel, se Körtlar),
upptaga ämnen utifrån 1., ss. i
sinnesorganen, att mottaga
sinnesintryck (sinnesepitel).
E. kan undergå förhorning (hud,
hår, naglar), förkalkning
(tänder) 1. bemängas med pigment
(hår, huden hos färgade
människoraser). Ex. på förekomsten
av några allmänna slag av E.
äro: enkelt skivepitel i blod- och
lymfkärl, de stora
kroppshålor-na; enkelt kubiskt epitel i många
körtlar; enkelt cylinderepitel i
tarmkanal, många körtlar;
fler-skiktat skivepitel på kroppens
yta; flimmerepitel i luftrören. E.
är den ursprungligaste
cellvävnaden. Vissa lågt stående djur och
på blastulastadiet alla djur bestå
av E.
Epite’t (grek, epi’teton), i
grammatiken detsamma som fast
apposition (se d. o.), d. v. s. ett
biord, som utan paus ansluter sig
till ett huvudord för att ange en
egenskap hos detta. I logiken
skiljer man mellan ”nödvändiga”
och ”prydande” E. I klassisk
episk diktning förekomma
”stående” E., t. ex. ”den uggleögda”
Atena (glauko’pis Ate’ne) i de
homeriska dikterna.
Epitome’, grek., förkortning;
sammandrag av ett arbete. Under
senklassisk tid gjordes flera för
forskningen värdefulla epitoméer
av nu förlorade arbeten.
Epitri’t (grek. epi’tritos), en
versfot, bestående av en kort och
tre långa stavelser.
Epizo’isk (av grek, epi’, på,
och zo’on, djur), se
Växternas spridning.
Epizooti’ (av grek, epi’, på,
och zo’on, djur) kallas varje
far-sotartad djursjukdom, som
orsakas av specifikt smittämne men
är oberoende av lokala
förhållanden. Som E. kunna uppträda
boskapspest, elakartad lungsjuka,
mjältbrand, kvarka, koppor,
ra-bies, rots, rödsjuka, hönskolera
m. fl. Jfr E n z o o t i.
Epo’d (grek. epodo’s,
efter-sång), slutstrofen i grekiska
körsånger; omkväde; lyrisk dikt
med omväxlande korta och långa
versrader (Horatius).
Epo’k (fr. époque, av grek.
epoke’, vilopunkt). 1.
Kronologisk hållpunkt; tidevarv, period.
— 2. Astr. Se Element. — 3.
Geol. Se Geokronologi.
Épopé, fr., epos (se d. o.).
E’pos (grek., berättelse),
diktverk, som i berättande form
framställer en serie tilldragelser
i förfluten tid, sammanhållna
genom personernas och handlingens
enhet.’Inom den episka
diktningen kunna urskiljas en mängd
olika arter, skilda åt genom
ämnets beskaffenhet, behandlingen
o. s. v. (historiskt,
roman-tiskt, didaktiskt E.);
dessutom omfattar den, tagen i
sin vidsträcktaste bemärkelse, en
mängd smärre diktarter, ss.
idyllen, fabeln, legenden o. s. v. Till
epikens område hör även den
moderna tidens rikast utvecklade
litterära genre, romanen och
novellen. — Episk diktning
uppträder i regel hos de flesta folk
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
