Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epitafium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1125
Epitafium—Epitelvävnad
1126
och ta’fos, grav), minnestal, som
hos grekerna höllos vid fallna
krigares gravar på statens
föranstaltande.
Epita’fium (lat. epita/phiwn,
av grek, epi, vid, och ta’fos, grav;
sv. plur. epitafier), en i kyrkan
uppsatt minnestavla över en
avliden. Under storhetstiden var det
vanligt i Sverige att efter
begravningen av adliga personer hänga
upp på kyrkoväggen deras i
begravningsprocessionen burna
vapensköldar. Ungefär samtidigt
uppkom seden att som ersättning
för vapen åt avlidna ofrälse
personer, särskilt präster, uppsätta
fasta minnestavlor. Även när det
gällde adliga personer, utträngde
dessa småningom
begravnings-vapnen. E. gjordes vanligen av
trä 1. sten, erhöllo en arkitekto-
Sturarnas epitafium i Uppsala
domkyrka. Av Heinrich Wilhelm. Omkr.
1650.
Epitelvävnad. Schematisk bild av olika
typer epitel, genomskurna vinkelrätt
mot den fria ytan (den övre å
bilderna). a enkelt skivepitel, b enkelt
ku-biskt epitel (4:e och 5:e cellerna fr. v.
med kutikula, 6:e—9:e med borst),
c enkelt cylinderepitel (de 3 mittersta
cellerna med kutikula, de t. h. med
flimmerhår), d flerskiktat
flimmerepi-tel, e flerskiktat skivepitel, f
flerskiktat cylinderepitel.
nisk uppbyggnad och försågos
med skulpterad och målad
utsmyckning, porträtt av den
avlidne och hahs familj o. d., samt
en minnesskrift.
Epitalamion (grek., av epi’,
vid, och ta’lamos, brudgemak),
växelsång 1. kör av ynglingar och
jungfrur utanför brudgemaket;
bröllopskväde. Jfr Bröllop sp.
715.
Epitelvävnad 1. epite’l (av
grek, epi’, på, och tele’,
bröstvårta), urspr. namn på
bröstvårtans betäckning, sedermera
utsträckt till den cellvävnad, som
bekläder flertalet av djur- och
människokroppens såväl yttre
som inre fria ytor. E., som
bildats av mellersta groddbladet (se
Fosterutveckling), d. v. s.
E. i blod- och lymfkärl samt de
stora kroppshålorna, kallas e n
-d o t e’ 1; E. på kroppens yttre yta
kallas epide’rmis (jfr Hud).
E. består av tätt intill varandra
liggande celler, saknar med få
undantag blodkärl men kan äga
fina nervförgreningar. Efter
cel
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
