Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E-sträng ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1225
E-sträng—Etappväsen
1226
man mot ministären örsted,
invaldes i landstinget 1864 och var
1865—69 inrikesminister, då han
särskilt befordrade
järnvägsbyggen. Som godsägarnas främsta
ledare hade E. lyckats förskaffa
sin klass en privilegierad
ställning i 1866 års författning. Mot
vänsterns krav på en folklig
parlamentarism ställde E. ett
kraftigt försvar av nämnda
författning. E., som 1875 bildade
regering, fick snart riksdagen
emot sig. Konflikten skärptes, då
han med stöd av en
grundlagsbestämmelse tillgrep utvägen att
utfärda provisoriska finanslagar.
Vänstern svarade med den s. k.
Visnepolitikken, som innebar, att
regeringens förslag skulle
”vissna ner”, då de icke upptogos till
behandling. I stegrad spänning
fortsattes den politiska kampen,
varunder dock en mängd
reformer genomfördes, bl. a. militära
och sociala. E., som hade stöd i
de mest konservativa kretsarna,
vägrade att ingå förlikning med
den moderata vänstern och drog
sig motvilligt tillbaka, när ett
närmande 1894 kom till stånd.
Jfr Danmark sp. 65.
E-sträng, den högsta strängen
(kvinten) på violinen, den
djupaste på kontrabasen.
Estsvenskar, en befolkning av
svensk härkomst, trol. sedan
vikingatiden bosatt på Estlands
västkust och på öarna
därutanför. E. bo i nutiden
huvudsakligen på Ormsö, Nargö, Nuckö,
Odensholm och Rågöarna, på
Runö i Rigaviken samt på
kuststräckan innanför Nuckö.
Svenska kolonier finnas dessutom i
städerna Hapsal och Reval.
Fordom bodde E. även på Dagö samt
på ösel. E. kalla sig själva för
”eibofolke” (öfolket). Deras
an
tal torde f. n. uppgå till 7,000.
Jfr Estland.
Estua’rium, aestua’rium
(av lat. ae’stus, bränning), mot
havet öppen, bred flodmynning, i
vilken deltabildning icke äger
rum, emedan flodslammet
omedelbart bortföres av ebben. Bottnen
består ofta av fast klippgrund.
E. äro t. ex. mynningarna av
floderna Garonne i Europa och
S:t Lawrence i Nord-Amerika.
Estuna, socken i Sthlms 1.,
pastorat i Uppsala stift. 1,190
inv. — Medeltida, senare
tillbyggd kyrka, urspr. täckt av ett
klöverbladsformigt trävalv, varav
spår synas pä vinden, där även
medeltida målningsrester äro
bevarade.
Etable’ra (fr. établir, göra
stadig), inrätta, anlägga. —
Eta-blissema’ng (fr.
établisse-ment), anläggning, anstalt,
Étage [eta’j], fr., våning. —
Geol. Se Geokronologi.
Étagére [etajäh], se
Ate-n i e n n.
Étalon [etalä’g], fr.,
normalmått, efter vilket övriga mått
justeras.
Etan, se Kolväte n.
Eta’ppväsen, personal och
anstalter, erforderliga för
upprätthållandet av förbindelserna
mellan en fälthär och hemorten.
Genom E. ombesörjas tillförsel till
fälthären av personal, hästar,
materiel och förnödenheter samt
undanförandet av sjuka, sårade,
krigsfångar, krigsbyte m. m.
Inom etappom rådet, den del
av en krigsskådeplats, som är
underställd E., förplägas och
vårdas personal, hästar, sjuka,
sårade, som av olika orsaker
uppehålla sig där, omhändertages
därstädes upplagrad materiel
m. m. Inom större härar har i
regel varje armé, i Sverige varje
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
