Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Euphrasia ... - Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1267
Eurit—Europa
1268
Euripides. Antik marmorbyst.
ment av ännu andra och
satyr-dramat Ky’klops (övers, av J.
Bergman, 1903). Mest kända
bland hans tragedier äro
Me’-deia, uppförd 431 (Medea,
övers, av V. E. öman, 1860),
HippoTytos, 428, Troa’des, 415
(Trojanskorna, övers, av E. W.
Westling, 1921), Ifige’neia en
Tau’rois (Iphigenia i Tauris,
övers, av Chr. Cavallin, 1884),
I’on, Ele’ktra, 412, Ore’stes, 408,
Ba’kkai (Backantinnorna, övers,
av J. Paulson, 1903) och
Foi’nis-sai (Feniciskorna, övers, av A.
M. Alexanderson, 1921). 12 av
E: s verk utgåvos i samlad övers,
av A. Selahn (1868—71). — E.
var en filosofiskt anlagd natur,
en religiös tvivlare, för vilken de
folkmyter, på vilka den grekiska
tragedin byggde, förlorat sitt
upphöjda sanningsvärde; han
behöll visserligen de gamla ämnena
men ombildade dem till
oigenkännlighet, och de uppträdande
gudarna och heroerna sänkte han
ned till det vardagliga. Hans
intresse var rent psykologiskt, och
han stred under hela sin bana
mot svårigheten att pressa in sitt
nya innehåll i den gamla
hävdvunna formen. Icke minst på
grund av sitt religiösa tvivel
förföljdes E. med särskild
hätskhet av komediförfattarna med
Aristofanes i spetsen. För
eftervärlden fick han större betydelse;
från hans verk utgick
världslitteraturens första realistiska
verklighetsdrama, den s. k. nyare
attiska komedin; till honom
anknyter också Seneca, vilkens verk
bilda utgångspunkten för
renässansens antikiserande tragedi.
Euri’t (av grek. eu’rytos, lätt
flytande), numera ej brukligt
namn för leptit (se d. o.).
Europa [möjligen av assyr.
ereb, afton, väster, 1. av Europé
(se d. o.) ], den näst minsta
av världsdelarna. 10,809,000
kv.-km. E. omges av
Polarbas-sängen i n., Atlanten i v.,
Medelhavet och Svarta havet i s. samt
sammanhänger i ö. utefter en
lång landgräns med Asien (jfr
Eurasien). Denna gräns
följer i n. Uralbergens högsta
sträckningar men anses sedan gammalt
därefter förlöpa c:a 5° östligare
inne pä västsibiriska stäppen. S.
om Uralbergen följer den
traditionella gränsen i stort sett
floden Ural till Kaspiska havet.
Mellan Kaspiska och Svarta
haven utgör Kaukasus’
bergskedja en markerad gräns.
Bosporen, Marmarasjön och
Dardanel-lerna skilja E. från Mindre Asien.
E: s kust är rikare utbildad än
övriga världsdelars. I n. räknas
till E. Novaja Semlja,
Spetsbergen, Jan Mayen, Beeren Island
och Frans Josefs land. Ishavet
bildar på E:s nordkust Vita
havet, vars inlopp omgives av
Kola-och Kaninhalvöarna. Långt ute
i Atlanten ligga Island,
Fär
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
