Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fenier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1479
Fenolftalein—Fenresulven
1480
kunna oxideras till aldehyder,
ketoner 1. syror. Fenolerna kunna
vara en- eller flervärda. De
tvåvärda, enkla fenolerna äro r e
-sorcin, pyrokatekin och
hydrokinon, isomera
föreningar med formeln CSH4(OH)2.
Isomera trevärda fenoler äro
pyrogallol, floroglucin
och oxihydrokinon,
formel: C.H3(OH)8.
Feno’lftalei’n, förening, som
erhålles vid upphettning av
ftal-syreanhydrid och fenol med
svavelsyra. F. bildar färglösa
kristaller. Genom små mängder alkali
färgas dess lösning intensivt röd,
varför den användes såsom
indikator i alkalimetrin.
Fenologi’ (av grek. fa’inestai,
komma i dagen, och lo’gos, lära),
läran om tidsföljden i växt- och
djurvärldens årligen
återkommande livsyttringar, ss. de olika
tiderna för lövsprickning,
blomning, fortplantning m. m. F. kan
sättas i samband med
klimatläran och är av betydelse för
växt-och djurgeografin.
Fenome’n (grek. faino’menon,
eg. det som synes 1. ter sig),
företeelse. I naturvetenskaplig
bemärkelse trol. först använt av
den grekiske skalden Aratos, som
c:a 275 f. Kr. under titeln Ta
faino’mena författade en lärodikt
om himlavalvets och luftkretsens
företeelser. Vid sidan av en dylik
naturvetenskaplig betydelse, som
numera är allmänt vedertagen,
har begreppet F. även en
filosofisk innebörd, ss. hos Kant och
efter honom allmänt i
kunskapsteoretiska arbeten. Den för våra
sinnen omedelbart givna
verkligheten betecknas ss. en
fenomen-värld, vilken icke representerar
verkligheten, sådan den i och för
sig är, utan blott det mer 1.
mindre ofullkomliga sätt, varpå
denna verklighet kommer att te
sig i kraft av egenarten hos det
väsen, som uppfattar 1. så att
säga avspeglar densamma.
Motsatsen till begreppet F. blir
härvid begreppet väsen 1. ting i
sig (jfr Kant). Enl. Kant och
nykantianismen ävensom enl.
Comte och positivismen kunna
vi icke ha någon egentlig
kunskap om tingen i sig utan blott
om den fenomenvärld, som de för
vårt medvetande framkalla. En
dylik ståndpunkt plägar man
beteckna som fenomenalism
L med Kants språkbruk t r a n s
-scendental idealism (se
Idealism). Även
ståndpunkter som Leibniz’, Berkeleys och
Boströms betecknas stundom som
fenomenalism men skilja sig från
Kants däri, att de hävda
möjligheten av en mer 1. mindre
adekvat kunskap om väsendet självt.
— Fenomen a’1, exceptionell,
underbar. — Fenomen e’11,
som har karaktären av fenomen
i filos, mening. —
Fenomeno-1 o g i’, antingen läran om
företeelserna, i motsats till läran om
väsendet (t. ex. hos Kant och
Grubbe) 1. läran om
utvecklings-företeelserna hos ett väsen, t. ex.
det mänskliga medvetandet (så
hos Hegel i verket
Phänomeno-logie des Bewusstseins), 1. ock i
våra dagar hos Husserl och
dennes lärjungar den logiska
analysen av den mening, som man
inlägger i ett omdöme.
Fenoty’p, se
Ärftlighets-1 ä r a.
Fenresulven 1- F e n r e r, i
nord. myt. en av Lokes söner. Då
det blivit förutsagt, att F. skulle
bliva gudarnas fiende, slogo dessa
honom i bojor av järn, vilka han
dock sönder slet. Några dvärgar
gjorde då en förtrollad boja,
Gleipner, som F. ej skulle förmå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
