Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finländsk musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Finländsk musik
16
svarande en versrad med fyra
taktfötter. Ur en dylik typ har
runomelodin framgått.
Melodierna gå till största delen i dur,
ehuru moll synes vara mera
ursprunglig. Den skandinaviska
folkmusiken, överförd av den
svenska befolkningen, fick för
utvecklingen en stor betydelse. Av
äldre folkinstrument är kantele
ännu i bruk hos allmogen. Under
medeltiden utövades inom kyrkor
och kloster den gregorianska
musiken, varom talrika bevarade
handskrifter (med neumer)
vittna. 1582 utkom Pi’ae cantio’nes,
en berömd samling latinska
skol-sånger. I Åbo, som till början av
1800-t. blev musiklivets
medelpunkt, hägnades även den profana
musiken inom den 1640
grundlagda akademin och av dess
musikdirektörer. På 1770-t. fick det
vittra sällskapet
Auroraförbun-det betydelse även för
musikodlingen och från 1790 främjades
denna även av det ännu
fortlevande Åbo musikaliska sällskap,
vilket under Erik Ferlings
ledning under 18 år gav
regelbundna konserter. Sällskapet
upplevde en andra livaktig period
på 1820-t. Då infördes från
Sverige även manskvartetten genom
J. J. Pippingsköld. Efter
Äbo brand 1827 låg musiklivet i
staden en längre tid nere, men
Musikaliska sällskapet blev efter
hand på nytt en betydande
musikfaktor. I Helsingfors, efter
Åbo-branden landets kulturcentrum,
uppblomstrade musiklivet, och
under ledning av Fr. P a c i u s
utfördes årligen oratorier och från
1845 med Symfoniföreningen
regelbundna symfonikonserter.
Bland de första i landet födda
tonsättarna märkes B. C r u s e 1 1,
vars verksamhet dock främst kom
Sverige till godo. En romantiskt-
nationell riktning företräda
omkring mitten av 1800-t. E h r
-ström, Ingelius, v. Schantz
och C o 11 a n, vilka företrädesvis
komponerade solosånger med
piano. Pacius efterföljdes 1870 av
F a 11 i n, som länge verkade som
universitetsmusiklärare, organist,
kompositör och dirigent. Under
1870-t. fick Finska operan en
kortvarig glansperiod (till 1879),
och bland senare operaföretag
märkes den på 1900-t. av A. Ackté
och E. Fazer grundade Inhemska
(senare Finska) operan. 1882
inrättades Helsingfors
musikinstitut med M. \V e g e 1 i u s som
direktor och Orkesterföreningen,
sedermera Filharmoniska
sällskapet med Robert
Kaja-n u s som dirigent, numera ledare
för Helsingfors stadsorkester.
Med Jean S i b e 1 i u s, Finlands
främste tonsättare, erövrades åt
landets tonkonst en bestående
plats inom världsmusiken. Jämte
Armas Järnefelt märkas
f. ö. de omkr. 1900 framträdande
tonsättarna M e 1 a r t i n och
Palmgren, O. Merikanto
och E. M i e 1 c k. Till en senare
tonsättargeneration höra v. K o
-t h e n, F u r u h j e 1 m, K u u 1 a,
Madetoja, L a u n i s samt
till de något yngre B. C a r 1 s o n,
K i 1 p i n e n, v. Törne och
Kask i. Det finländska
musiklivet, som fostrat en mängd
utövande konstnärer, av vilka flera
(Ackté, Granfel t,
Järnefelt, Liljekvist, S c h n é e
-voigt, HelgeLindbergm. fl.)
vunnit berömmelse även
utomlands, har visat sin livaktighet
även å övriga orter inom landet.
I Åbo och Viborg finnas stående
orkestrar, och i de mindre
städerna verka
amatörsammanslutningar. Manskvartetten äger i
sällskapen M. M. och Laulumiehet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
