Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finska församlingen - Finska konstföreningen - Finska kriget 1808–09
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Finska konstföreningen—Finska kriget 1808-09
24
stadigt hemvist utan fick hålla
sina gudstjänster i olika kyrkor
och kapell. Först 1725 erhöll den
ånyo ett eget hem, i f. d. Lilla
Bollhuset i Gamla staden, där
den ännu samlas. Kyrkoherden är
medlem av Stockholms stads
konsistorium. 2,065 medlemmar.
Finska konstföreningen,
stiftad 1846 i Helsingfors, har haft en
utomordentlig betydelse för
uppkomsten av en finländsk konst (se
ovan sp. 5) och genom
grundandet av en konstsamling,
anordnandet av utställningar och
upprättandet av en konstskola m. m. (se
Finland sp. 1580) verkat för
konstlivets främjande. 1922
om-bildades F:s direktion till
Finlands konstakademi,
(högst 20 medlemmar, valda på
livstid), som handhar högsta
ledningen av F: s angelägenheter och
upprättar förslag till utdelning
av statens pris och stipendier.
Finska kriget 1808—09, det
mellan Sverige och Ryssland
huvudsakligen i Finland förda
kriget, som slutade med att
Finland erövrades av ryssarna.
F. var en följd av ett mellan
tsar Alexander I och
Napoleon I 7 juli 1807 i Tilsit
undertecknat alliansfördrag, som bl. a.
stadgade, att Sverige skulle
bekrigas, om det vägrade att bryta
med England och antaga
kontinentalsystemet (se d. o.).
Alexander, vars intressen främst voro
inriktade på förvärv av turkiska
områden, var till en början föga
benägen att inlåta sig på större
företag på annat håll, men i hopp
att göra Napoleon medgörligare i
fråga om Turkiets delning drevs
han under ihärdiga franska
påtryckningar att kasta sig över
Finland. I Sverige hade man under
vintern fått allt flera
anledningar till oro för de ryska planerna,
och underhandlingar hade förts
med England om understöd i
händelse av ett krig. Först i början
av febr. 1808 sattes emellertid
hären i Finland på krigsfot, kort
innan ryska armén 21 febr,
överskred Finlands dåv. gräns (se
kartan till Finland sp. 1582)
under v. Buxhævdens befäl.
Den svenska armén var betydligt
underlägsen, och understöd från
Sverige var ej att vänta före
islossningen. överbefälhavaren V.
M. Klingspor beslöt därför
att blott försvara fästningarna,
främst Sveaborg, där stark
besättning inlades under K. O.
Cronstedts befäl. Den övriga
hären koncentrerades i
Tavaste-hus men retirerade snart norrut på
två avdelningar, en genom
Savo-laks, en utmed kusten. Rädd att
bli kringränd och överskattande
fiendens styrka, gjorde emellertid
Klingspor återtåget väl
brådstörtat och ingöt därmed misströstan
i allas sinnen. Även på Sveaborg
rådde modlöshet, och dessutom
hade det mot ryssarna tillitsfulla
finländska självständighetspartiet
många anhängare bland befälet.
Efter en tids bombardemang och
nitisk övertalning av den för
Ryssland vunne överste F. A. J ä g e
r-horn uppgav Cronstedt 3 maj
den starka och väl försedda
fästningen. Något tidigare hade de
retirerande arméerna förenats s.
om Uleåborg. Nu gjorde man
äntligen framgångsrikt motstånd,
generaladjutanten K. J. A d 1 e
r-c r e u t z segrade vid S i i k ä
-j o k i samt i förening med
överste J. A. Cronstedt vid
Revolaks, och snart kunde
hären framrycka mot s.
Huvudarmén tågade utmed kusten och
segrade vid L a p p o och A 1 a v o
ö. om Vasa, överste J. A. S an
-dels trängde under lyckliga små-’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
