Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flügge ... - Flygning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181 Flügge—Flygning 182
skärms- 1. glidflykt. Unga
spindlar t. ex. spinna ett ”vindfång”,
”marietråd”, med vars tillhjälp
de av vinden föras långa sträckor.
Bland fiskar, ss. flygsimpor och
flygfiskar, användas de förstorade
bröstfenorna som bärplan. Även
några fossila fiskar från
trias-perioden kunde säkerligen flyga
lika bra 1. kanske bättre än
flygfiskarna. Bland landdjur är det
klättrande former, som utbildat
fallskärmar, så t. ex. draködlor,
flygande ekorrar, flygpungapor
och pälsfladdrare.
FIü’gge, Karl, f. 1847, d. 1923,
tysk bakteriolog, hygieniker,
prof, i Göttingen, Breslau och
(1909—21) i Berlin. Hans
Grund-riss der Hygiene har utkommit i
talrika upplagor.
Flyghud, se Fladdermöss
och Flygödlor.
Flyghår, se Växternas
spridning.
Flygmaskin, se Flygning
sp. 182 och Flygplan.
Flygmotor, se
Förbränningsmotor.
Flygning 1. a v i a t i’ k i
vidsträckt betydelse omfattar alla de
metoder för framförande i luften
av en kropp, tyngre än luften,
vilka för att uppväga kroppens
tyngd utnyttja luftens
kraftverkan (luftmotståndet) på kroppar
(bärplan 1. vingar), som befinna
sig i rörelse i förhållande till
luften, och vid vilka den för
rörelsens vidmakthållande erforderliga
energin levereras av en med
kroppen förenad energikälla. Av
fåglarnas olika sätt att fortskaffa sig
i luften faller således endast
slagflygningen under
begreppet F. När en fågel utan slag
av vingarna glider fram genom
luften utan att sjunka, levereras
den energi, som kräves för att
hindra fågeln att falla, av den
om
givande luftens energiförråd.
Detta fortskaffningssätt är
jämförbart med segling och
karaktäriseras genom benämningen
segel-flygning (se d. o.). Flera
metoder att för erhållande av
bärkraft försätta bärplan 1. vingar i
rörelse i förhållande till luften
kunna tänkas. Föreslagna och
provade ha hittills
huvudsakligen varit följande: slagrörelse av
vingar (slagflygare, ornitopter),
rotation av vingar, anordnade
som bladen i en propeller med
vertikal axel (skruvflygare,
helicop-ter, se d. o.), framåtgående rörelse
av vingar, åstadkommen medelst
ett dragande organ, propeller o. d.
(flygplan, aeroplan). Tills vidare
representeras lösningen av den
mänskliga F:s problem
uteslutande av aeroplanet (se Flygplan).
Detta benämnes ofta med en
olämplig terminologi
flygmaskin, vilket namn bör
förbehållas som gemensam
beteckning för alla flygande maskiner
av ”systemet tyngre än luften”.
— Historik. Flygproblemet synes
ha sysselsatt en mängd hjärnor
redan långt tillbaka i tiden. Flera
sägner berätta om F., utförda av
människor för många
århundraden sedan, men framgången av
försöken har säkert existerat
endast i folkfantasin. Den förste,
som haft en relativt riktig
uppfattning av fågelflygningens
mekanik, synes ha varit Lionardo da
Vinci, vilken också är den förste,
som angivit helicopterns idé.
Någon framgång hade han ej med
sina konstruktioner, bl. a. därför
att han räknade med den
mänskliga muskelenergin som tillräcklig
kraftkälla. 1783 uppfunno de
franska bröderna M o n t g o 1 f i er
(se d. o.) luftballongen, och
härigenom avleddes på många håll
intresset för flygproblemets lösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
