Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Flygning
184
Fig. 1. Hensons flygplansmodell 1842.
Tänkt vingyta 400 kvm., 25 ä 30 HK
ångmaskin, drivande två sexbladiga
propellrar.
efter dittills sökta linjer. Två
skolor uppstodo. Den ena förfäktande
”systemet lättare än luften”,
den andra vidhöll tron på
”systemet tyngre än luften” och hade
under förra delen av 1800-t. sina
förkämpar huvudsakligen i
England. Engelsmannen George
C a y 1 e y synes ha varit den
förste, som angav aèroplanets idé
(1809). Förebilden för aeroplanet
var draken, vilken sedan
uråldriga tider använts till sport och
kultändamål i öst-Asien och som
i nyare tidens början synes ha
blivit känd i Europa. Urspr.
utgjordes draken av ett kryss av trä,
överspänt med papper, och
försågs med en ”svans” av
pappersrullar, fastknutna vid ett snöre,
vilken gav draken dess stabilitet. I
mitten av 1700-t. började man
använda drakar som bärare av
termometrar vid
temperaturmätningar i högre luftlager, och 1894
anordnades i För. Stat,
meteorologiska observationer med hjälp
av drakar, som buro hela
instrumentutrustningar. Sedan 1900-t:s
början ha drakar, sammansatta
av ett flertal bärplan och
tillräckligt stora att bära en
människa, använts vid observationer
för militärt bruk. — Eftersom
vinden, om den inföll under liten
vinkel mot en drakes plan, kunde
lyfta draken med sådan kraft, att
den förmådde bära stora tyngder,
skulle även ett plan, som med
tillräcklig hastighet och under en
liten infallsvinkel framfördes i
luften, påverkas av ett uppåtrik
-tat tryck av tillräcklig styrka att
bära en människa. Kraftkällan,
som skulle övervinna luftens
motstånd mot rörelsen, tänkte sig
Cayley i form av en ångmaskin.
Han byggde en mängd små
modeller av glidplan utan motor och
påvisade med dylika möjligheten
av stabil glidning. I Cayley’s spår
följde två andra engelsmän, W. S.
H e n s o n och John S t r i n g
-f e 11 o w. Henson patenterade
1842 ett aéroplan (fig. 1), i
väsentliga drag påminnande om ett
modernt monoplan. Stringfellows
förslag gick i samma riktning.
Bådas bemödanden strandade dock
på ångmaskinens i förhållande till
effekten alltför stora tyngd. Bland
andra, som omkring 1800-t :s mitt
nedlade ett förtjänstfullt arbete
på att bana väg för den slutliga
lösningen, må nämnas
fransmannen Alphonse Pénau d. Vad
som fattades honom och andra
vid samma tidpunkt var
synbarligen endast den lämpliga
kraftkällan. — Den ojämförligt största
förtjänsten att ha bragt
flygproblemet nära dess lösning
tillkommer tysken OttoLilienthal.
Genom systematiska mätningar i
vind undersökte han bärkraftens
och motståndets storlek vid vingar
med olika formade tvärsnitt,
parallellt med vinden. Han påvisade
Fig. 2. Lilienthal under glidflygning
1893.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
