Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fodervicker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Fog—Fogde
228
na i en mur, ett golv, mellan
kaklen i en väggbeklädnad o. d. I
regel utfylles F. med en
sammanhållande massa, i nutida
byggnader murbruk, cement o. d. I
kallmur (se Mur) läggas stenarna
på varandra utan användande av
dylikt bindeämne. I murar av
natursten framhävas F. ofta
genom rusticering (se Rustik); i
tegelmurar får den
murbruks-massa, som utfyller F., ofta en
enhetlig profil genom f o g
-strykning, varvid färskt
murbruk inpressas i F.
Murbruks-massans framsida strykes sedan
med en fogslev av den form,
man vill ge F. — En vågrät F.
kallas 1 i g g f o g, en lodrät
s t ö t f o g.
Fog [fågg], eng., dimma.
Fogazzaro [fågatsa’rå],
Antonio, f. 1842, d. 1911, italiensk
författare. Mest bekanta av hans
arbeten äro den av djupt etiskt
allvar burna romanen Dcmiele
Cortis (1885; sv. övers. 1886), ett
försvar för äktenskapets
oupplös-iighet, och II santo (1905; Ett
helgon, 1907), ett i romanform
framlagt program för den
katolska liberalismen, som av den
påv-liga kurian förbjöds.
Fogbank 1. r u b a n k, en lång
hyvel av trä 1. järn, med rakt
stål; avsedd för planhyvling för
hand.
Fogde (fsv. fogha’t(e), av lat.
advoca’tus), fordom kunglig
ämbetsman, som antingen innehade
och förvaltade ett län 1. var
kronans ombud i stad 1. annat
samhälle. Fogdelän 1.
fögderier funnos i Sverige sedan
1200-t:s senare hälft; äldst var
Kalmar län. Deras antal ökades,
särskilt av Margareta, som ofta
tillsatte utländska F. ss. redskap
för en stark regeringsmakt. F.
ombesörjde uppbörden och
före
trädde kronan vid tingen,
reside-rade vanl. på en befäst kungsgård
och svarade för länets försvar.
Mot slutet av medeltiden
innehades större fogdelän av s. k.
hö-vitsmän ur högfrälset, de mindre
(fataburslän och häraden) av F.
ur lågfrälset. Genom Gustav I:s
omorganisation av förvaltningen
ökades F. till antalet men togos
vanl. ur de lägre stånden, blevo
fullständigt beroende
befallnings-män och ställdes under skarp
kontroll av konungen och hans
räkne-kammare. Hövitsmännen avlöstes
av ståthållare (gubernatorer) och
landshövdingar. De lägre F. fingo
med tiden sin maktbefogenhet
inskränkt och skötte under namnet
kronofogdar uppsikten över
polisväsendet samt verkställde
kronouppbörden inom sitt fögderi.
De äro fr. o. m. 1918 avskaffade
och deras åligganden ha fördelats
dels på landskontoren, dels på
landsfiskaler och
landsfogdar (se d. o.). — 1 städerna
fanns sedan 1200-t. en k o n u n
g-ens foghat e, som jämte
rådmännen deltog i styrelse och
rättskipning och tillvaratog
konungens rättigheter. Hans befattning
med kronouppbörden
överlämnades redan på 1400-t. ofta till en
särskild byfogde (se vid. d. o.).
Dessa F. avskaffades på 1600-t.
(blott i Sthlm bibehölls titeln
”konungens foghate” till 1881).
Titeln stadsfogde infördes
på 1870-t. för underexekutor i
städerna. — Bergsfogdar vid
bergverken omtalas redan på
1300-t.; de tjänstgjorde ss.
domare, kronouppbördsmän och
ordningens upprätthållare (se vid.
Bergsöverstyrelse sp.
1351). På fiskeplatserna i skären
funnos på 1400-t. och 1500-t.
kungliga hamnfogdar med
liknande befogenhet. På 1500-t.
om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
