Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folklek - Folklivsforskning - Folklore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259 Folklivsforskning—Folklore 260
m. fl. Gotland har av ålder
bibehållit dessa idrottslekar i deras
rent folkliga form (pärk m. fl.).
Genom anordnande av
idrottstäv-lingar (våg) ha de kunnat odlas
ända in i senare tider på hela ön.
De ha i senare tid förbundits med
ungdomsfester för folkandans
bibehållande på ön. Även i s. Skåne
ha en del av de gamla
idrotts-lekarna återupptagits vid folkliga
fester.
Folklivsforskning, den
numera antagna svenska benämningen
för vetenskapen om folkens liv. F.
omfattar såväl etnografi,
d. v. s. den beskrivande
vetenskapen om människan som
kulturvarelse och kulturformernas
utbredning, som etnologi, den
analytiska och jämförande
vetenskapen om samma ämne. Särskilt
betecknar F. den del av dessa
vetenskaper, som behandla de
europeiska folkens nationella kultur
(ej de s. k. högre klassernas
internationella odling), vars äldre
utvecklingsformer den söker
upptäcka och systematisera.
Jämförande F. betraktar de
europeiska folkens kulturer i deras
inbördes samband såväl som i deras
förhållande till utomeuropeiska
folk. F. samarbetar med
språk-och historieforskningen,
religions-, litteratur- och
konsthistorien. F. inriktar sig dels på
upptäckandet, beskrivandet och
det jämförande studiet av den
materiella kulturens äldre former,
historisk teknologi, dels
på de olika formerna för
mänsklig sammanlevnad och
organisation, sociologi, dels på
studiet av den andliga kulturens
former : folklore,
folkminnesforskning (se d. o.). —
Sverige intar i fråga om F. en
rangställning. Insamlingsarbetet
av material begynte redan vid
nyare tidens början (Olaus
Magnus’ Histo’ria de ge’ntibus
septentrionaTibus trycktes 1555)
och gjordes genom Gustav II
Adolfs instruktion för
riksantikvarierna 1630 till en
statsangelägenhet. Där påbjöds bl. a.
tillvaratagandet av sådana ting som
”run-stafwars waria artificia eller
åt-skilnad”, ”Historier, Dickter,
Rune- ock Kämpe-wisor”, d. v. s.
levande folktradition, folkdräkter
m. m. Mycket snart gjordes också
(t. ex. av O. Rudbeck)
värdefulla uppteckningar ang. folksed
och ålderdomliga drag i materiell
kultur. Linnés
resebeskrivningar från olika landsändar äro fulla
av dylikt material, och 1700-t:s
rika topografisk-ekonomiska
litteratur är en outtömlig källa till
kunskap om folklivets olika sidor.
Från nyromantiken härstammar
ett nytt intresse för det folkliga,
vilket dock i mycket hög grad
(efter tyska förebilder) inriktas
på folkdiktningens och de mera
pittoreska folksedernas studium.
Det mest betydande av de arbeten,
som i reaktion häremot strävade
till en allsidigare uppfattning av
F., är G. O. H y 11 é n - C a v a 1
-1 i u s’ W är end och Wirdarna
(1863—68). Kort därefter (1873)
grundade ArturHazeliusde
”skandinavisk-etnografiska
samlingarna”, vilka utvecklades till
Nordiska Museet, den förebildliga
institutionen för en modern,
allsidig F. Dess publikation,
Fataburen (se d. o.), är det svenska
huvudorganet för F. Även Svenska
Landsmål (se Folkmål sp.
274) innehåller mycket av
intresse för F.
Folklore [fåp’klår], eng.,
”folklära”, den engelska och i svenskt
språkbruk införda äldre
benämningen dels å folkminnen,
dels å
folkminnesforsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
