Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Folkmål
272
huvudtaget äro götamålen rika
på s. k. novationer, nya
utvecklingar, ofta med
motsvarigheter söderut i sydsvenska 1.
danska mål. Många drag, som
räknas som götiska nyheter, ha
trängt vida utöver det götiska
området, och det finns kanske
intet svealandskap, som lämnats
alldeles oberört. T. o. m. Dalarna,
som annars visat en stark
förmåga att bevara äldre
språkskick, har i s.v. delen en mängd
överensstämmelser med
Västergötlands Götaälvsområde. Genom
Småland gå viktiga
dialektgränser, särskilt rörande n, l och r:
söder om gränsen bevarat n i
boken etc., tunt l i blå och
liknande, skorrande r i alla
ställningar. Gränserna för dessa
företeelser gå strax n. om Kalmar,
fortsätta därefter (rätt skilda)
först i n.v. riktning och träffas
sedan i sydspetsen av
Västergötland vid Fegen och skära av
Halland i närheten av Var berg. —
4) De sydsvenska målen,
även kallade östdanska,
omfatta huvudsakligen Skåne, s.
Halland, Blekinge (och
Bornholm). I vissa fall kan man
ytterligare medräkna en stor del av
Småland och n. Halland. Den
företeelse, som är mest slående,
torde vara den nyssnämnda
övergången av p, t, k till b, d, g (å
vissa håll b till v, g till v 1.
w). Detta drag omfattar Skåne
och nästan hela Halland men
av Blekinge blott västligaste
delen (ung. Listers härad). Det
övriga Blekinge ansluter sig här
som i många andra hänseenden
till sydsmåländskan. En
sydsvensk företeelse, som tränger in
i Småland och sporadiskt träffas
ännu längre norrut, är övergång
av nn och nd till ng (eller på en
del håll nj) i fall som Long,
Lund, binga (1. binja), binda.
Diftongbildning 1. tendens till
sådan är mycket utbredd, särskilt
av å: g o o, gå. Ä ett stort
sammanhängande område, som
omfattar n. Skåne, Halland,
Blekinge samt v. Småland från
Kalmar till något v. om Jönköping
samt s. Västergötland, uppträder
en rikt skiftande diftong ai, äi,
oi o. d. huvudsakligen i ord med
gammalt æi samt några ord med
e 1. i: bain, ben, liaire, gosse
(eg. herde). Den sydsv.-danska
övergången iü till y i ord som
by (a), bjuda, jyper, djup,
sträcker sig in i Västergötland utmed
Göta älv, Bohuslän, Dalsland och
ända upp i sydligaste
Västerdalarna. — 5) Gotländskan
skiljer sig starkt från samtliga
svenska dialekter, och dess
forn-språk visar många
överensstämmelser med gotiskan. Det har
även rönt stark påverkan från
danskan och tyskan. Gotländskan
är i sitt ljudskick ett av våra
mest forntrogna mål med
bibehållande av gamla ljud och
ljudförbindelser. De gamla
diftongerna kvarstå, bain, ben, gguk, gök,
åira, öra, gammalt långt 1.
förlängt a har icke, som i de flesta
andra svenska folkmål, övergått
till å: gar pa garden, går på
gården. Gotländskan uppvisar
även flera likheter med svenska
dialekter såväl å den svenska
som den finländsk-baltiska
kusten. — De populära
skiljemärkena mellan olika mål, accenten och
melodin i språket, torde i
verkligheten vara av
grundbestäm-mande betydelse, men detta
förhållande har här ej kunnat
beröras. — Formläran är ej lika
mycket studerad som liudläran,
och ännu mindre behandlade äro
syntax och ordgeografi. Här må
dock några prov medtagas. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
