Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Folkvandring
304
sen. Den från östgermanerna
utgångna rörelsen fortplantade sig
även till frankerna, vilka i
mitten av 200-t. för första gången
började oroa Gallien. Goterna
voro uppdelade i två
huvudstammar: väst- och östgoter.
Västgöterna bemäktigade sig Dacien
(nuv. Rumänien), östgoterna åter
slogo sig ned vid Svarta havets n.
kust, där de grundade ett stort
välde. Efter dessa rörelser
inträdde en tids relativt lugn i
folkrörelserna. Stora skaror av
germaner hade emellertid fått slå sig
ned inom Romerska rikets
gränser, dels som bundsförvanter,
foedera’ti, dels som jordbrukare,
colo’ni. Härigenom försvagades
det romerska folkelementets
motståndskraft. — Den s. k. stora
F. kan sägas taga sin början
375, då hunnerna från Asien
störtade in över Europa. De åtföljdes
av de germanska alanerna från
s.ö. Ryssland. Goterna längst i s.ö.
fingo taga emot den första stöten,
östgoterna gjordes till lydfolk
under hunnerna, och en del följde
med dem västerut. Västgöterna
åter bröto upp från Dacien mot
n. Donaustranden, där de 378
besegrade en stor romersk här
under kejsar Valens, översvämmade
större delen av Balkanhalvön och
slogo sig ned i Mesien som
foede-rati. 395 tågade de åter mot s.
under konung Alarik,
tillfredsställdes med Illyrien och tågade därpå
ned i Italien, men pressades
tillbaka av Stiliko och måste
återvända till Illyrien. 405
hotades Italien på nytt av invasion.
En från flera germanfolk
sammanförd här tågade över Alperna
mot romerska gränsen men
tillintetgjordes av Stiliko. Denne
hade emellertid för att möta faran
måst taga de romerska legionerna
i Gallien till hjälp. Härigenom
blottades detta område, så att
flera germanstammar ryckte in
över gränsen. Vandalerna, som
kommo från Dacien, tågade jämte
alaner och sveber härjande genom
Gallien ned mot Spanien, där de
slogo sig ned, likaså trängde
ale-manner, franker och burgunder in
på romerskt område. Efter
Sti-likos död (408) upprepade
väst-goterna sitt försök att tränga in
i Italien och intogo Rom 410.
De blevo romarnas
bundsförvanter och deltogo i kejsarens försök
att återtaga Gallien och Spanien.
Vandalerna i Spanien pressades
över till Afrika (429), där de
bildade ett nytt rike.
Västgöterna själva grundade sitt eget välde
i Spanien och s. Gallien.
Samtidigt började germanska stammar
från Elbe, angler, sachsar och
jutar, anfalla Britannien, där de
under tiden 450—600
underkuvade den inhemska befolkningen,
sammansmälte till angelsachsar
och grundade riken i nuv.
England. Emellertid hade hunnerna
trängt allt längre in i Europa
och på sin väg gjort de
germanska stammarna sig
underdåniga. Under Attila (se d. o.)
tågade de — förstärkta av de
kuvade germanfolken — 451 in
i Gallien. De här nybildade
germanrikena förenade sig nu med
Rom, och hunnerna besegrades
s. å. i ett stort slag på
Kata-launiska fälten. Ej långt därefter
upplöstes hunnerväldet, och
germanstammarna blevo åter fria.
Det romerska väldet i Gallien
hade emellertid fått dödsstöten.
Även i Italien stöddes
statsmakten på de germanska
legotrupperna, vilka slutligen (476)
ombilda-de landet till ett germanskt
konungarike under Odovakar. Av
övriga romerska besittningar
in-togos de ö. Alpländerna vid
sam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
