Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandring - Folkvandringstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
Folkvandringstiden
306
ma tid av markomannerna, vilka
nu kallades bajovarer.
östromerska riket hade endast lindrigt
berörts av F. Efter hunnerväldets
upplösning inträngde östgoterna
och voro en tid ett allvarligt hot.
488 bröto de i stället in i
Italien under sin konung Teoderik,
störtade Odovakar och bildade
ett mäktigt rike. Teoderiks tanke
var att bilda en germansk
storstat under östgotisk ledning.
Efter hans död införlivades
denna stat med östromerska riket,
som dock 568 förlorade större
delen av Italien till de från
Elbe-trakten kommande langobarderna,
vilka bildade ett rike med rent
germansk författning. Deras
bosättning i Italien kan sägas
utgöra den sista fasen i den stora
F. Det stolta romarväldet hade
dukat under för de mera
livskraftiga germanfolken. Dessa
förlorade emellertid under påverkan
av den romerska kulturen sin
individualitet, och en
sammansmältning försiggick mellan
romerskt och germanskt. Genom
denna uppstodo de folk, som
byggt upp det moderna Europa.
Romarväldets närmaste arvtagare
blev frankiska riket, som kom att
omfatta ej blott Gallien utan även
en stor del av Tyskland och
Italien och som genom Karl den
stores kejsarkröning (800)
formligen upptog det romerska
kejsardömets traditioner. — F. bildar
bakgrunden och har givit stoffet
till den rika germanska epiken,
som dock bevarats blott i senare
uppteckningar (Jordanes’
krönika, Nibelungenlied, delar av
den isländska litteraturen, Saxos’
krönika etc.). Goternas sagor
gruppera sig främst kring
Erma-narik och Teoderik (jfr
Did-rik), franker och burgunder ha
sammanfört ett ymnigt historiskt
och mytiskt stoff i Nibelungenlied
(den nordiska Volsungasagan, se
d. o.), om ett stort slag mellan
goter och hunner berättas i den
isländska Hervararsagan (se d.
o.). I det arkeologiska materialet
kunna vi i viss mån avläsa F:s
gång, såtillvida som varje folks
karaktär mer 1. mindre avspeglar
sig i dess materiella kultur (se
Folkvandringstiden).
Folkvandringstiden, den
arkeologiska benämningen på det
tidsskede i germanernas historia,
som följer efter den s. k. romerska
järnåldern (se Järnåldern)
och under vilket den stora
folkvandringen (se d. o.) och de
germanska statsbildningarna äga
rum. Talrika arkeologiska bevis
på dessa från 200-t. till 700-t.
pågående folkförflyttningar
föreligga från de flesta europeiska
länder. Fornsakerna ge oss
möjlighet att fixera sammanhanget
mellan de olika kulturerna och
bestämma deras olika geografiska
utbredning under skilda tider. De
värdefullaste av F:s fynd bestå i
metallarbeten av konstindustriell
art, vapen och smycken. — Under
ett äldre skede av F. är den
gotiska kulturen ledande. Av den
klassiska 1. klassiskt påverkade
kultur, med vilken goterna i
trakterna av Svarta havet kommit i
beröring, hade de mottagit
impulserna till en guldsmedskonst
med delvis ny teknik.
Infattning i guld av stenar (granater)
och glas — s. k. verroterie
cloi-sonnée, ytterst kommande från
Orienten — samt pressade
silverbleck äro kännetecknande för
denna mot v. gående gotiska
kulturström. Bland de präktigaste
arbetena i den förra tekniken är
ett stort skattefynd från
Szilågy-Somlyo i Ungern samt vapen och
prydnader från den berömda Kil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
