Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornjot - Fornkunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Fornkunskap
354
i nordisk sagohistoria, fader till
Hlér, Logi och Kåri, som härska
över havet, elden och stormen.
Svenska historieskrivare ända
till Geijer godtogo sagorna om F.
och läto Sveriges historia börja
med Fornjotska ätten,
som skulle härstamma från F.
Fornkunskap, arkeolog i’,
den vetenskap om den mänskliga
kulturutvecklingen under äldre
tider, som arbetar med till vår
tid bevarade rester av materiell
kultur. F. i inskränkt mening rör
sig med material uteslutande
från tiden före den kända
historiens början, förhistorisk
F. (se nedan), F. i vidsträcktare
mening med material även från
senare perioder, tillhörande
historisk tid, t. ex. k 1 a s s i s k F. (se
d. o.). — Den förhistoriska F«s
arbetsmetod, den jämförande
typologin, är rent
naturvetenskaplig. Man studerar de olika
fornsakstyperna i deras
utveckling och inbördes förhållande,
liksom inom biologin arterna.
Genom sammanställning av olika
fynd och fyndgrupper bestämmes
de olika typernas sammanhang
med och tidsförhållande till
varandra. F. söker därvid
anknytningspunkter till skilda
vetenskaper. För den äldsta kulturen,
främst stenålderns, studeras
kronologin i samarbete med
geologin. Den klassiska F:s
utforskande av den egeiska kulturen
har varit av enastående
betydelse för kännedomen av
metallåldrarna, särskilt bronsåldern.
Genom studiet av kulturen i
Egypten, där vi redan på 4:e
årtusendet f. Kr. befinna oss i historisk
tid, har F. fått ett fast underlag
för kronologin inom övriga
områdens förhistoria. För yngre
skeden, gränsområdet till
historien, utgör språkforskningen, re-
ligions- och sagohistoria,
numis-matiken samt den etnografiska
forskningen F:s främsta
hjälp-vetenskaper. — Den förhistoriska
F. indelas i olika grenar alltefter
dessas geografiska avgränsning.
Här behandlas den europeiska
grenen, för vilken den nordiska
är av synnerligen stor betydelse.
Grundläggande för denna är det
s. k. treperiodsystemets
uppställande, vilket närmast tillskrives
dansken Chr. J. Thomsen (1832).
Han påvisade, att den
förhistoriska kulturutvecklingen i
Norden, liksom i Europa f. ö.,
genomlöper tre stadier, från
stenålder genom bronsålder
till järnålder. Senare
tillkomna fynd ha bestyrkt detta
grundfaktum och möjliggjort en
uppdelning i underavdelningar.
Talrika och i många avseenden
synnerligen märkliga och
belysande fynd från olika länder
i Europa under de senaste 70
ä 80 åren ha avsevärt ökat
kunskapen om den förhistoriska
utvecklingen. För stenåldern,
särskilt dess äldre del, voro
upptäckterna av de paleolitiska fynden i
Spanien och Frankrike av stor
betydelse. För yngre stenålder
och delvis bronsålder åter ha
pål-byggnaderna i de schweiziska
insjöarna givit många värdefulla
upplysningar. Järnåldern,
särskilt dess äldre skeden, belystes
av de på 1840-t. gjorda fynden i
Hallstatt i Österrike och senare
i La-Tène i Schweiz. De stora
danska kjökkenmöddingarna (se
d. o.) ha givit oss en fyllig bild
av den äldre stenålder skulturen i
Norden; dessa fynd kompletteras
i hög grad av fynden från de
senaste årens systematiska
undersökningar av svenska
stenålders-boplatser, bland vilka märkes
pålbyggnaden i Alvastra,
öster
12. — L e x. IV. Tr. 12. 3. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
