Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornkunskap - Fornlämningar - Fornminnen - Fornminnesföreningar - Fornminnesvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355 Fornlämningar—Fornminnesvård 356
götland. Enastående äro också de
danska gravfynden med ekkistor
från äldre bronsålder, vilka bl. a.
givit oss en fullständigt bevarad
klädedräkt från denna tid.
Järnåldern i Norden representeras av
många stora och betydelsefulla
fynd, t. ex. de stora danska
moss-fynden, gravfynden från Vendel
(se d. o.), fynden från det gamla
Birka (se d. o.) och från de norska
skeppsgravarna från vikingatiden
(se d. o.). — I Sverige studerades
ivrigt forntiden och dess minnen
redan på 1600-t. (jfr
Antikvitetskollegium och
Fornminnesvård). 1662 utnämndes
Olof Verelius till prof, i
fäderneslandets antikviteter vid Uppsala
universitet. Bland ledande män
under 1600-t. pä området märkas
även J. Hadorph, M. Celsius, J.
Peringskiöld m. fl. Den
forskarskola, som utbildades, gick
emellertid snart till överdrifter och
förlorade sitt anseende (jfr O.
Rudbeck d. y.). Den moderna
svenska F. grundlädes genom den
naturvetenskapliga metodens
införande på 1840-t. av Sven
Nilsson. En med honom samtidig
forskare av stora mått var B. E.
Hildebrand. Med nästa
forskar-generation, främst den föreg:s
son H. Hildebrand samt O.
Monte-lius, slog den naturvetenskapliga
metoden helt igenom. Den senare
grundläde och utvecklade det
kronologiska system, varpå F.
allt fortfarande vilar. Bland
andra svenska forskare må
nämnas B. Salin, K. Stjerna, O.
Almgren och den i Norge verksamme
G. Gustafsson. — F. befrämjas av
ett stort antal
fornminnesföreningar (se d. o.) och andra
arkeologiska sällskap. Ledande
tidskrifter för F. i Sverige äro
Vitterhets, Historie och
Antikvitets Akademiens Handlingar (ny
serie från 1924) och Fornvännen
(startad 1906), båda utgivna av
Vitt., hist. o. ant. akad.
Fornlämningar, se
Fornminnen.
Fornminnen, enl. äldre
terminologi materiella minnen av
mänsklig kultur, fasta
(fornlämningar) 1. lösa (fornsaker), från
äldre tid än vår egen. I denna
mera allm. betydelse av ordet,
vilken avses bl. a. i den nuv. lagen
om fornminnesvård (se d. o.), har
det numera ersatts av
kulturminnen (se d. o.), och med F.
avses nu endast sådana minnen
från förhistorisk tid.
Fornminnesföreningar,
sammanslutningar av enskilda inom
ett visst område för skyddande av
områdets forn- och kulturminnen
(se Fornminnesvård och
Kulturminnesvård). Den
äldsta i Sverige, Föreningen för
Närkes folkspråk och fornminnen,
stiftades 1856. Sedan ha ett
flertal vanl. läns- 1.
landskapsför-eningar vuxit fram, som här och
var skapat museer, dock i alhn.
mindre rika på förhistoriska
föremål än på kulturminnen från
senare tider. Även
hembygdsföreningarna ha delvis ägnat omsorg
åt fornminnena. Flera F. utge
publikationer och periodiska
skrifter. En rikssammanslutning,
Svenska fornminnesföreningen,
bildad 1869 utger skrifter (från
1923 årsskriften Hävd och
hembygd) och utdelar understöd för
undersökningar.
Fornminnesvård, den genom
lagstiftning stadgade vården av
landets fornminnen (se d. o.). I
Sverige utövas den
fornminnes-vårdande verksamheten av
Vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien genom dess sekreterare,
riksantikvarien. — Intresset för
fornminnena och medvetandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
