Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornminnesvård - Fornnordiska språket - Fornnordisk religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Fornnordiska språket—Fornnordisk religion
358
om deras betydelse är av gammalt
datum i Sverige. Den första
grunden till en egentlig F. lades redan
av Karl IX, vilken år 1599 gav J.
Bureus kungligt pass att resa
riket runt för att avskriva
runstenar. Gustav II Adolf utnämnde
1630 tvenne ”antiquarier”, Karl
XI :s förmyndarregering lät,
hu-vudsakl. på tillstyrkan av M.
G. De la Gardie, 1666 utfärda ett
”Placat och Påbudh om Gamble
Monumenter och Antiqviteter i
Rijket”, vilket ännu utgör
grunden till lagstiftningen på detta
område. Härigenom förbjöds all
åverkan på fornlämningar å
kronans mark. Samtidigt ålades
kyrkoherdarna att uppgöra
förteckning över fornminnen i resp,
socknar. 1667 instiftades
Antikvitetskollegium (se d. o.), som bl. a.
skulle bilda museum ”för de
forn-tidsskatter, som kunde i jorden
upphittas”. Dess förste direktor
var Georg Stiernhielm. 1734 års
lag befrämjade F. genom att
fastslå statens rätt till inlösen av
fornfynd av metall mot ersättning
för metallvärdet med %
förhöjning. Tack vare denna
gynnsamma bestämmelse torde Stat. hist.
mus. f. n. vara ett av de rikaste i
Europa. Det i början av 1800-t.
bildade Götiska förbundet
ägnade i sin tidskrift Iduna stort
intresse åt våra fornlämningar, och
detta upptogs längre fram av
fornminnesföreningarna (se d. o.).
Nu är F. grundad på en Kungl.
förordn. av 29 nov. 1867 med
ändringar och tillägg 30 maj 1873
och 21 april 1886, enl. vilken
fast fornlämning icke får
förändras, rubbas 1. förstöras utan
tillstånd av Vitt., hist. o. ant.
akad. och ofredande därav
straffas med böter (5—500 kr.) och
medför skyldighet att, såvitt
möjligt är, återställa densamma i
dess förutvarande skick. Om
härvid lösa fornsaker ha anträffats,
skola dessa till Stat. hist. mus.
avlämnas. Ang. lösa jordfynd
stadgas, att sådana av guld,
silver och koppar skola genom K. B.
hembjudas till staten. Fornfynd
av annat material kunna och
böra även på samma sätt
hembjudas till inlösen. Likaså få ej
utan särskilt tillstånd
förändringar vidtagas i äldre kyrkor,
utmärkta genom ovanligt
byggnadssätt 1. åldriga arkitektoniska
prydnader m. m., ej heller få äldre
kyrkliga inventarier till annan
än Stat. hist. mus. avlåtas. Även
lämningar av borgar, slott,
kyrkor, kapell och kloster, ävensom
likartade minnesmärken av den
ålder, att de numera ej anses
tillhöra enskild ägare, äro skyddade
ss. fasta fornlämningar. Jfr E x
-propriåtion sp. 1325. —
1921 avgav
Fornminnesvårdskom-mittén (tillsatt 1913) ett
betänkande med förslag till lag om
samt till organisation av
kulturminnesvården (se d. o.).
Fornnordiska språket (da.
oldnordisk, ty. altnordisch),
olämplig och numera ej hos oss
brukad beteckning för det forna
norsk-isländska litteraturspråket.
Detta kallas i den fornisländska
litteraturen norrön tunga,
nordiskt språk, och en ända in på
1800-t. rådande missuppfattning
gjorde det till stamspråk för alla
de nuvarande nordiska språken.
Jfr Isländska språket.
Fornnordisk religion. Den
ojämförligt största delen av
Nordens förkristna tid hör till dess
förhistoriska skede (jfr
Nordens förhistoria). Om våra
förfäders religion under denna tid
kunna vi blott bilda oss en
fragmentarisk och på flera punkter
givetvis ganska osäker
föreställ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
