Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornnordisk religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
Fornnordisk religion
362
dock varit fallet under stenåldern.
Men på bronsålderns
hällristningar kan man möjligen spåra
föreställningen om en personlig
åskgud, måhända tillika fattad ss.
liv- och äringsgivande
gudomlighet. Dennes namn känna vi dock
icke (om Tor se nedan). Vid hans
sida torde därjämte redan före
bronsålderns slut särskilda frukt
-barhetsgudomligheter ha
framträtt. I Danmark och särskilt i
Syd-Sverige ha näml, ett flertal
bronsfigurer påträffats, sannolikt
från tiden omkr. 700 f. Kr., vilka
äro tydligt inhemska
efterbild-ningar av Främre Orientens, resp.
Medelhavsländernas
fruktbarhets-gudinna, därtill också (i
Danmark) ett ityfalliskt träbeläte,
vilket tämligen säkert kan
dateras till bronsåldern. Dessa gudar
äro uppenbarligen släkt med v a
-ner na (se d. o.), liksom också
de ovannämnda kultbruken erinra
om ceremonierna vid den av
Taci-tus skildrade Nertusdyrkan ”pä
en ö i Oceanen” (sannolikt s.
Östersjön; se vid. Ner tus). Vid
sidan av åskguden äro sannolikt
vanerna också bland de äldsta
gudarna i Norden. Tidigast ha
de förmodligen dyrkats i
Syd-Skandinavien, men också i
Mel-lan-Sverige ha analoga kulter
varit vida spridda och
därifrån, delvis trol. även från
Danmark, gripit över till Norge. Till
denna gudagrupp hörde utom
Nertus, resp, hennes senare
manliga motsvarighet N j o r d (se d.
o.), svearnas nationalgud F r e j
(se d. o.), därjämte sannolikt
Freja (se d. o.). Måhända bör
man även hit föra en gudinna
H ä r n (se d. o.). En i Sverige och
Norge i gammal tid betydande
gud var vidare Ull (se d. o.),
ss. framgår av de många
ortnamnen och av antydningar i senare
litteratur. Av de senare kända
stora gudarna har Tor (se d. o.)
till namn och gestalt möjligen
övertagits från tyska stammar,
måhända först under den
romerska järnåldern. Här blev han i
varje fall utomordentligt populär,
ss. bl. a. de mycket talrika med
Tor sammansatta ortnamnen,
särskilt i Sverige och Norge, visa.
Han blev i själva verket guden
framför andra (i Gamla Uppsala
tempel intog hans bild som bekant
centralplatsen) och var ännu vid
kristendomens framträngande den
av folkets stora flertal mest
dyrkade. Då hade emellertid ännu en
gud söderifrån trängt segrande
in i Norden, näml. Odin (se d.
o.), vilken säkerligen kommit
senare än Tor och från sachsarna
via Danmark torde ha nått
Götaland omkr. folkvandringstidens
början och något senare Svealand
samt Norge. Hans kult har
framför allt utbrett och befäst sig i
Danmark och Götaland, medan
den i Norge varit mycket
begränsad. I Gamla Uppsala fick hans
bild, liksom Frejs, nöja sig med
en plats vid sidan av Tors. Den
tredje av de stora germanska
gudarna, Tyr (se d. o.), har, ss.
ortnamnen visa, en gång åtnjutit en
ganska vidsträckt dyrkan i
Danmark. I Norge har han blott varit
känd på en enstaka trakt
(Horda-land), och för Sverige pläga
beläggen betecknas ss. osäkra. För
dyrkan av F rigg (se d. o.)
finnas endast få ortnamnsbevis. —
Den bild, som här tecknats av den
levande religionens gudavärld,
avviker ej obetydligt från den, som
vi fä av den isländska
Eddalitte-raturen. I denna uppträda
ytterligare en rad gudar och gudinnor,
och det hela är sammanslutet till
en gudastat, under ledning av
Odin (jfr A s a r). Men hela denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
