Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornnordisk religion - Fornsaker - Fornskriftsällskapet - Forntid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Fornsaker—Forntid
364
gudavärld har aldrig varit
levande i den folkliga religionen. Den
är i själva verket till stor del en
skapelse av de norska och
isländska skalderna, vilka liksom en
gång de homeriska sångernas
skapare handskats mer 1. mindre fritt
med folkreligionens gudagestalter.
Åtskilliga gudar och gudinnor äro
sålunda tämligen fria
fantasifigurer (personifikationer av
egenskaper etc.). Om andra är det
åtminstone högst ovisst, om de
någonsin levat i folkets religion (jfr
B al der). Andra åter ha
möjligen från lägre regioner flyttats
upp i gudavärlden (jfr Loke).
Odin intar den ställning, som
tillkommer honom enl. skalderna och
som f. ö. överensstämmer med
hans roll hos västgermanerna
redan före ankomsten till Norden.
De sagor om gudarna, som i denna
litteratur berättas, äro också i
stor utsträckning typiska
skalde-skapelser (gudarna skildras efter
mönster av mänskliga hjältar).
Vad slutligen beträffar myterna
om världen, dess skapelse och
undergång, torde dessa, liksom
även andra moment, åtminstone
till en del vara utformade under
inflytande av antika och kristna
idéer. — Kulten förrättades
urspr. i det fria, i en lund, vid
en källa o. d. Minnen av denna
kult dröja ännu kvar i en hel
del ortnamn. Vi (t. ex. Frösvi,
Torsvi, men även ss. enkelt
namn) betecknar en helig plats
(jfr viga) liksom sannolikt även
namnen på -al, -ala; harg betyder
eg. stenhop, men ss. kultnamn
antagligen stenaltare. Andra
med gudanamn ofta sammansatta
led äro -tuna (inhägnad plats),
-åker, -hult och -lunda. Även d o
-mareringarna (se d. o.)
torde innesluta gamla
kultplatser. Först sent började man bygga
tempel och då genomgående av
trä. Sådana torde åsyftas
åtminstone i vissa av namnen på -hov.
Om templens inredning ha vi inga
detaljerade underrättelser från
Danmark och Sverige. Säkerligen
ha de dock i huvudsak
överensstämt med de norsk-isländska. Ett
sådant beskrives ss. bestående av
en större hall jämte ett mindre
”kor” med en offersten, på vilken
var placerad den ring, vid vilken
ederna avlades, jämte en skål för
offerblodet. Bakom denna sten
stodo gudabilderna. I hallen
firades offermåltiderna. Tempel
kunde byggas av enskilda
personer 1. av kultiska
sammanslutningar (på Gotland omtalas sjud-,
d. v. s. offer sällskap). Om offren
och prästerna jfr Bio t. Vid
offerfesterna ha tydligen även
förekommit mimiska upptåg med
dans o. d. och sång. Gudarnas
vilja sökte man utröna genom
lottkastning o. d. Den överste
offraren, konungen, tillika
gudomens representant och
ställföreträdare, ansågs även ansvarig för
god årsväxt och folkets lycka
överhuvud och har f. ö. enl. vissa
uppgifter under F:s senare tider
understundom vid sin död
apoteose-rats. Jfr vid. de enskilda
guda-namnen samt Ragnarök och
Valhall.
Fornsaker, se
Fornminnen.
Fornskriftsällskapet, se
Svenska
fornskriftsällskapet.
Forntid, benämning på det
förhistoriska 1. äldsta historiska
skedet i ett folks utveckling. Vid
försöken att gruppera alla folks
utveckling i homogena stadier
plägar F. beteckna det andra
huvudskedet (mellan urtid och
medeltid). Forntiden användes
vanl. som beteckning för all för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
