Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forum privilegiatum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
Fosforbrons
392
urspr. med kol (pelletier för
farandet), numera enl. Wöhlers
metod, vid vilken även kiselsyra
(sand) tillsättes vid reduktionen,
som sker i elektrisk ugn
(Ijus-bågsugn). F. erhålles i gasform
och förtätas genom att inledas i
vatten. — F. förekommer i två
allotropiska modifikationer. Gul
F. är genomskinlig och av
vax-artad konsistens, nästan olöslig i
vatten, lättlöslig i kolsvavla,
smälter vid —|— 45° 0., antändes vid
-f- 60° C. och brinner med gulvit
låga till fosforpentoxid. I
finfördelat tillstånd antändes gul F.
av sig själv i luften. Den
utsänder på grund av långsam
oxidation i luft ett blåaktigt ljus
(därav namnet), och samtidigt bildas
något ozon. Gul F. är ett mycket
starkt gift. Upphettas gul F. till
250 a 300° C. utan lufttillträde,
förvandlas den till röd F.;
omvandlingen är reversibel, ty
genom destillation av röd F.
erhålles gul F. Röd F. lyser ej
i mörker, är ej så lättantändlig
som gul F., är olöslig i
kolsvavla och är icke giftig. Gul F.
användes förr på tändstickor (se
d. o.), numera huvudsaki. till
framställning av fosformetaller
samt tjänar till utgångsmaterial
vid framställning av röd F.,
vilken ingår i plånen på
tändsticksaskar. — Föreningar. F. är
tre-1. femvärd. Med väte bildar F.
tre föreningar: gasformigt
fosforväte (fosfin), PH3, flytande
fosforväte, P2H4, och fast
fosforväte, P12Ha. Fosfin är
illaluktande och mycket giftigt och kan,
liksom den analogt sammansatta
ammoniaken, bilda salter med
halogenvätesyror. Med klor
bildar F. fosfortriklorid,
PC13, flytande, och f o s f o r p
en-taklorid, PC15, fast. Med syre
ingår F. fyra olika föreningar:
fosfor suboxid, P2O; f o s
-fortrioxid, P2O3; f o s f
or-t e t r o x i d, P2O4, och
fosforpentoxid, P2O5. Pentoxiden,
populärt kallad ”fosforsyra”,
uppstår vid förbränning av F. i
luft och utgör en vit,
hygrosko-pisk massa. Av oxiderna bilda
endast tri- och pentoxiden syror;
av trioxiden bildas m e t a f o s
-for syrlighet, HP02, och
fosfor syrlighet, H3PO3, av
pentoxiden metafosforsyra,
HP03, pyrofosforsyra,
H4P2Ö;, och ortofosforsyra,
H3PO4. Dessutom äro tvenne
andra syror kända, nämligen
under f o sforsyrlighet,
H3PO2, och
underfosforsyra, H2PO3, till vilka
anhydri-derna ej äro kända.
Fosforsyrorna äro viktigast. Ortofosforsyra
bildas genom upplösning av
pentoxiden i vatten samt vid
oxidation av F. med salpetersyra.
Upphettas ortosyran till 213° C.,
bildas pyrofosforsyra, som vid
ytterligare upphettning övergår till
metafosforsyra. Fosforsyrornas
salter kallas fosfater (orto-,
pyro- och metafosfater). S. k.
fosforsalt utgöres av
na-triumammoniumortofosfat, vilket
användes inom biåsrör sanalysen.
Det övergår nämligen vid
glödg-ning till metafosfat, som
upplöser metalloxider till
karaktäristiskt färgade smältor. Med
metaller bildar F. fosformetaller,
f o s f i d e r, t. ex. fosforkoppar,
som användes vid framställning
av fosforbrons (se d. o.). Av
praktisk betydelse är även
förekomsten av järnfosfider i järn,
vid vars färskning F. oxideras till
fosforpentoxid (”fosforsyra”),som
med baserna i beskickningen
bildar fosfater, vilka ingå i slaggen.
Fosforbrons, legering av
koppar med 5 (till smidesändamål)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
