Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469
Frankrike (Ytbildning)
470
bukten, genom Rhönes, av en
havsström mot v. förda slam av
samma natur som kusten s. om
Gironde. Ö. om Rhönes sumpiga
delta är den däremot bergig och
rik på bukter. Av öar märkas
här Hyèresöarna. — Ytbildning.
Frånses bergskedjorna i s., s.ö.
och ö., sönderfaller F. i 5 stora,
naturliga huvuddelar. 1) Franska
centralplatån (Le massif central),
upptagande 1/7 av F., är ett under
karbontid veckat, sedermera
ero-derat och av förkastningar under
tertiär tid genomsatt
urbergsområde i mell. F., 800—1,000 m.
högt. Området höjer sig långsamt
från n. och v. men stupar brant i
ö. mot Saöne-Rhönebäckenet, i s.
mot Languedocs lågland. Dess ö.,
något upphöjda kant är
Cevenner-na, som fortsättas av Lyonnais-,
Beaujolais- och Charolaisbergen.
Mot Cöte-d’Or bildas gränsen av
den tvärsänka, genom vilken
Ca-nal-du-Centre är framdragen. I
s. delen av området märkes det
storartade karstlandskapet
Caus-ses. Mellan Loires och Alliers
floddalar sträcka sig
Forez-bergen, v. om övre Allier
Marge-r idebergen samt Aubracbergen,
vilkas n. fortsättning är
Auverg-nes högland. Här resa sig talrika,
ännu under kvartär tid
verksamma vulkaner, bl. a. i s.
Cantal-bergen med Plomb du Cantal
(1,858 m.), i n. Mont
Doregrup-pen med Puy de Sancy (1,886 m.)
och Mont Döme med
Puy-de-Döme (1,465 m.). — 2) Bretagnes
massiv, F:s andra och mindre
urbergsområde, är en återstod av
det armorikanska bergsystemet,
som från ö. Irland sträckte sig
över s.v. England mot den
nuvarande Loiremynningen.
Området omfattar halvön Bretagne,
Cotentin samt området omkring
nedre Loire. Högsta höjden
upp
nås i Écouvesskogen (417 m.).
Mot Poitierssänkan utgöres dess
fortsättning av Gåtinehöjderna.
— 3) Garonnebäckenet, det
triangelformiga, av Garonnes
regelbundet utbildade flodsystem
upptagna området innanför
Bi-scayabukten mellan Pyrenéerna
och Centralplatån, täckes i det
inre av tertiära och yngre
bildningar, i utkanterna mot n. och
s. av mesozoiska skikt (jura och
krita). Av dess delar må nämnas
det kulliga Charente på
Garonnes n. sida med Médoc-halvön
v. om Gironde samt kustområdet
mot Biscayabukten, den 60—130
m. höga Les Landesplatån. — 4)
Seinebäckenet 1. Parisbäckenet
upptar det nästan cirkelrunda
området mellan Bretagnes
massiv, Centralplatån, Vogeserna och
Ardennerna. Det är bildat av
skålformiga på varandra liggande
jura-, krit- och tertiärskikt på
sådant vis, att de yngsta
bildningarna upptaga områdets mittdel,
trakterna omkring Paris (25—30
m. ö. h.). Karaktäristiska äro
de branter (escarpements), med
vilka de ö. formationsgränserna
stupa mot ö. Bäckenet avgränsas
i s.ö. mot Saönedalens gravsänka
genom de av jurabildningar
uppbyggda Cöte-d’Or, Långres’ platå
och Faucillesbergen; i ö. och n.ö.
utgöras områdets kantberg av den
till juraformationen hörande
Ar-gonneskogen och devonbildningen
Ardennerna, vars fortsättning,
Artois’ kritkullar, bildar
vatten-delare mellan Schelde och
Som-me. I s. skiljer Beauceslätten
(140 m. ö. h.) Seines flodområde
från Loires, ö. om
Argonnesko-gen bildar en bred, geologiskt till
Seinebäckenet, hydrografiskt till
Rhens flodområde hörande
trias-zon Lothringens högslätt, som i
ö. når fram till Vogeserna (Les
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
