Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
Frankrike (Historia — 900)
500
romerska befolkningen. Klodvig,
som 496 övergått till
kristendomen, gynnade även kyrkans
maktställning. Hans välde, som trots
ständiga uppror snart nådde
fram till Elbe, delades mellan
hans söner. En kort enhetsperiod
under Kl o t ar II (613—28)
och Dagobert I (628—38)
åtföljdes av ny söndring med
uppdelning av landet i två
riks-halvor: Neustrien v. om och
Austrasien ö. om Schelde
och Meuse. I vardera läto
odugliga konungar regeringsmakten
utövas av en rikshovmästare,
ma’jor do’mus. Austrasiens major
domus Pippin av Héristal,
som upphöjt sig till frankernas
hertig, erövrade 687 Neustrien
och återställde riksenheten under
en merovingisk skuggkonung.
Pippins maktställning ärvdes av
sonen Karl Mar t el 1 (715—
41), som stärkte den genom
segern över morerna vid Poitiers
732. 733—39 kuvade han Burgund
och Provence, vilka efter
Dagobert intagit en självständig
ställning. Karls son, Pippin den
lille (741—68), avsatte sin
herre, hyllades själv ss. konung
752 och förde därmed på tronen
den karolingiska ätten
(752—987). Pippin besegrade
langobarderna i n. Italien 755,
lade grunden till Kyrkostaten
(se d. o.) 756 och underku-
vade Akvitanien (se d. o.)
768. Pippins son Karl den
store (768—814) fortsatte
erövringarna i Italien, utsträckte
under hårda krig med morer,
sachsare och avarer sitt rikes
gränser till Ebro i s.v. samt till
Böhmen och Elbe. Härigenom
skapades ett välde, som genom Karls
kröning till tysk-romersk kejsare
i Rom 800 fick karaktären av
fortsättning på det västromerska.
Trots ett omfattande
organisationsarbete började riket redan
under Karls son Ludvig den
fromme (814—40) falla sönder
genom uppdelning mellan Ludvigs
söner, ständiga uppror i det inre
och yttre anfall av nordiska
vikingar. Vid Ludvigs död fick
L o t h a r kejsartiteln, men hans
bröder Karl och Ludvig
framtvingade genom ett fördrag i
Verdun 843 rikets definitiva delning,
varvid den v. delen, motsvarande
nuv. F. v. om Rhöne, Meuse,
Schelde, ställdes under Karl den
skallige (843—77). Hans
rike blev grundvalen till
Frankrike i modern mening. Kärnan
i F. blev den gallisk-romerska
befolkningen, som talade ett med
latinet besläktat språk (se
Franska språket). Karl
var en svag regent. Genom
edik-tet i Mersen 847 hade han befriat
sina vasaller från skyldigheten
att draga i fält mot inre fiender,
vilket gjorde honom helt beroende
av att stå väl med de allt mer
inflytelserika vasallerna. Detta
inverkade också menligt på
försvaret mot de härjande vikingarna,
vilkas maktlystnad till stor del
måste tillfredsställas genom
för-läningar. Redan nu började
sålunda feodalväsendet kringskära
konungens maktställning. Ett
försök att med F. förena de
karo-lingiska områdena i Tyskland
misslyckades, och Karls förvärv
av kejsarkronan 875 blev utan
verklig innebörd. Efter Karls son
Ludvig II (877—79) och
dennes söner Ludvig III (879—82)
och Karlman (879—84) blev
tyske kejsaren Karl den
tjocke (884—87) F:s konung.
Denne försummade sitt nya rike
och avsattes därför snart. Under
hans regeringstid belägrade
vikingar S85—86 Paris, som
försvå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
