Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Frankrike (Historia — 1100)
502
rades av en greve Odo, son till
hertig Robert den starke av Anjou,
vilken med framgång deltagit i
kampen mot nordmännen. O d o
(887—98), som till belöning
blivit ”hertig av F.”, valdes till
konung men blev erkänd endast
i en del av F. Han efterträddes
av en tredje son till Ludvig II,
Karl den enfaldige (898
—922), vilken såg sig tvungen att
till vikingen Rollo 1.
Gånge-Rolf 911 upplåta ett område i
n. F., efter nordmännen sedan
benämnt Normandie, vilket blev
ett mäktigt hertigdöme (se N o r
-man der). Riksenheten var nu
nästan förlorad och karolingerna
nedsjönko alltmer i maktlöshet,
medan Roberts av Anjou
ättlingar blevo allt farligare
medtävlare. Kronan tillhörde
omväxlande de båda ätterna. Odos
bror Robert blev 922 konung.
Då han stupade f. å., trädde hans
måg Raoul av Burgund
(923—36) i hans ställe.
Visserligen efterträddes denne av Karl
den enfaldiges son Ludvig IV
(936—54), men makten
innehades av Roberts son, Hugo den
store, som behärskade stora
områden i mell. och ö. F. Efter
Ludvigs söner, Lothar (954—86)
och Ludvig V (986—87),
övergick kronan definitivt till
Roberts ätt, då Hugo den stores son
Hugo Gapet (987-—96)
tillträdde regeringen och blev
stamfader för den kapetingiska ätten,
till vilken alla F: s senare
konungar hört. — De första
kap et in g er na (987—1180).
F. var nu styckat i en mängd
län med nästan självständiga
herrar i spetsen (se L ä n s v ä
-sen), och konungens verkliga
makt var inskränkt till hans egna
domäner, Ile de France,
runtomkring Paris (jfr kartan). Bisko-
De franska konungarnas vapen, ür en
engelsk vapenbok från 1300-t:s början.
par och abboter härskade också
över talrika mindre områden. Då
Vilhelm av Normandie 1066
erövrade England (se d. o. sp.
1063), blev dennes
maktutvidgning till ytterligare förfång för
den franske konungens ställning,
som under Hugo och dennes
närmaste efterträdare, Robert II
(996—1031), Henrik I (1031
—60) och F i 1 i p I (1060—1108),
var mycket svag. Stormännens
deltagande i korstågen
försvagade emellertid deras maktställning
hemma i F., och samtidigt
började städerna frigöra sig från
länsherrarna och organisera sig ss.
kommuner med ett självmedvetet
borgarstånd vid ledningen. Detta
nya stånd blev konungarnas stöd
i kampen för ett starkare
konungadöme. Filips son L u d
-vig VI (110S—37) fick uppleva
en svår motgång, då arvtagerskan
till England och Normandie,
Henrik I:s dotter Matilda,
förmälde sig med greven av Anjou,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
