Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
505
Frankrike (Historia — 1400)
506
ner ökades, och förvaltningens
organisation förbättrades (se F i
-lip sp. 1533 f.). Filip
efterträddes av sina söner Ludvig X
(1314—16), som förbjöd
träldo-men, Filip V den långe
(1316—22), en energisk
lagstiftare, och Karl IV den sköne
(1322—28). För tronföljden hade
tillämpats saliska lagen (se d.
o.), då bröderna endast
efterlämnat kvinnliga arvingar. —
De första konungarna
av huset Valois och
hundraårskrigen (1328—
1461). Enl. saliska lagen tillföll
kronan Filip IV: s brorson F i
-1 i p VI (1328—50) av huset
Valois, en yngre gren av
kapetingi-ska ätten (se Filip sp. 1534).
Gentemot honom reste Edvard
III av England arvsanspråk,
varför en tronstrid utbröt. Edvard
följde en kallelse att ingripa till
hjälp åt en franskfientlig rörelse
i Flandern under ledning av
Jakob van Artevelde och invecklades
härigenom och genom inblandning
i en tronstrid i Bretagne i ett
krig med F., som pågick i över
100 år och medförde en stark
nationell motsättning mellan
fransmän och engelsmän (se
Hundraårskrigen). Kriget gick i
början olyckligt för F., som vid
Edvards infall 1346 led nederlaget
vid Crécy och förlorade Calais
f. å. F. hemsöktes samtidigt av
digerdöden. En framgång var
Dauphinés förvärv 1349. Filips
son Johan II den gode (1350
—64) blev i slaget vid Poitiers
1356 tillfångatagen. Tronföljaren
Karl sammankallade då ss.
re-gent till Paris les états
généraux-församlingen, bland vars
medlemmar märktes borgmästaren
Étienne Marcel. En mängd
reformer proklamerades i ”den stora
ordonnansen” 1357, som åsyftade
att på konungamaktens
bekostnad öka riksförsamlingens
befogenheter. Inbördes oenighet
mellan stånden förhindrade
reformernas verkställande, och
bönderna, som särskilt tyngdes av
orostidens bördor, gjorde en mängd
upplopp, som endast med
svårighet kuvades (se Jacquerie).
En förlustbringande fred med
England i Brétigny 1360
återförde Johan till F. Hans
för-läning av hertigdömet Burgund
till sin yngre son Filip den djärve
1363 blev ödesdiger, då
härigenom vid F:s gräns grundades
ett mäktigt rike, som kom att
länge driva engelskvänlig politik.
Johans son Karl V den vise
(1364—80) införde reformer i
förvaltning, beskattning och
för-svarsväsende. Konnetabeln
Du-guesclin erövrade nästan alla
Englands besittningar i F. Sonen
Karl VI (1380—1422)
tillträdde ss. myndig regeringen 1388
men blev vansinnig 1392.
Styrelsen övertogs då av drottning
Isabella och brodern Ludvig av
Or-léans. Den senare mördades 1407
av Johan av Burgund, vilket
framkallade strider mellan det
burgundiska partiet och Ludvigs
anhängare under ledning av
greven av Armagnac, de s. k.
ar-magnakerna. Försvagat av dessa
inre strider, blev F. ett lätt byte
för Henrik V av England, som
vann en seger över
armagnaker-na vid Azincourt 1415 och
intågade i Paris. Då armagnakerna,
till vilka tronföljaren Karl
anslutit sig, mördat hertig Johan
1419, lyckades Henrik med
bistånd från burgundiska partiet i
freden i Troyes 1420 bli erkänd
ss. F:s konung, varjämte han
förmäldes med Karl VI :s dotter
Katarina. Deras son Henrik
VI av England blev 1422 F:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
