Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
Frankrike (Historia — 1880)
522
sept. störtades kejsardömet, och
en republikansk s. k.
nationalför-svarsregering tillsattes, vars
ledande man blev Gambetta (se d.
o.). Denne organiserade nya
arméer till F:s försvar, men då han
icke lyckades förhindra
stille-ståndet, avgick han (6 febr.
1871). 12 febr, sammanträdde i
Bordeaux en nationalförsamling,
som 18 febr, överlämnade den
exekutiva makten åt Thiers. 19 febr,
tillsattes en ministär, vars
främsta män voro Jules Favre och
Jules Simon. Preliminärfred med
Tyskland slöts 26 febr, och den
slutliga freden 10 maj i Frankfurt
am Main, varigenom F. ålades att
avträda Elsass-Lothringen (se d.
o.) och betala 5 milliarder francs
i skadestånd. 28 maj befriades
Paris av marskalk Mac Mahon
från den revolutionsregim, som
under namn av kommunen
(se Pariskommunen) i två
månader hållit
huvudstadsbefolkningen i skräck.
Nationalförsamlingen, som 10 mars flyttats till
Versailles, bestod till % av
mo-narkister. På grund av dessas
splittring i tre grupper:
legiti-mister, orléanister och
bonapar-tister, restes icke något effektivt
motstånd mot republiken, som i
aug. fick Thiers (1871—73)
till ledare med titeln president.
Denne genomförde raskt
betalningen av skadeståndet till
Tyskland, reorganiserade
skatteväsendet och skapade 1872 en
arméorganisation på grundvalen av
allmän värnplikt med 5 års
tjänstgöringstid. Då Thiers 1873
tillsatte en helt republikansk
ministär och denna fick ett
misstroendevotum av
nationalförsamlingen, avgick han och
efterträddes av M a c M a h o n (1873—79).
Dennes första ministär, som stod
under ledning av orléanisten
her
tig de Broglie, syntes förebåda en
ny monarkistisk seger, vilken dock
uteblev, då tronkandidaten,
greven av Chambord (se d. o.),
vägrade uppge bourbonkonungarnas
gamla emblem, det vita
liljebane-ret. Den antirepublikanska
majoriteten utökade visserligen Mac
Mahons ämbetsperiod till sju år
(septennatet), men den
monarkiska idén hade lidit ett svårt
nederlag, och motståndarna
genomdrevo jan. 1875 ett beslut att
erkänna republiken. Denna
utsattes kort härefter för faran av
ett nytt krig med Tyskland.
Anledningen härtill var dels en i
(särskilt militära) tyska kretsar
förefintlig oro över att F.
hämtade sig alltför fort efter kriget,
dels fransk längtan efter hämnd.
Icke minst genom utjämnande
inflytande från Ryssland och
England avvecklades krisen. Sedan
en författning (se ovan sp. 488),
byggd på folksuveränitet, allmän
rösträtt och parlamentarism
antagits, lämnade
nationalförsamlingen plats åt det
författningsenliga parlamentet, som valdes i
början av 1876. Senaten fick en
knapp monarkistisk och
konservativ majoritet, medan
deputeradekammarens flertal tack
vare Gambettas valkampanj blev
republikanskt sinnat. Efter flera
konflikter med parlamentet
nödgades Mac Mahon tillsätta en
republikansk ministär under
Dufaure. Jan. 1879
efterträddes Mac Mahon av Jules
Grévy (1879—87). Det
republikanska parti, som nu kom till
makten, företedde redan olika
me-ningsskiftningar. Inom kort
framträdde en radikal vänstergrupp,
med Clemenceau till ledare, som
framställde omfattande krav på
demokratiskt styrelsesätt,
skilsmässa mellan stat och kyrka, se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
