Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523
Frankrike (Historia — 1885)
524
Tredje franska republikens ministärer.
(Chefer och tillträdestid.)
Goblet dec. 1880.
Rouvier maj 1887.
Tirard dec. 1887.
Floquet april 1888.
Tirard febr. 1889.
Freycinet mars 1890.
Loubet febr. 1S92.
Ribot dec. 1892.
Dupuy april 1S93.
Casimir-Périer dec. 1893.
Dupuy maj 1894.
Ribot jan. 1895.
Bourgeois nov. 1895.
Méline april 1890.
Brisson juni 1898.
Dupuy nov. 1S98.
Waldeck-Rousseau
juni 1S99.
Combes juni 1902.
Rouvier jan. 1905.
Trochu sept. 1870.
Dufaure febr. 1871.
Broglie maj 1873.
Cissey maj 1874.
Buffet mars 1875.
Dufaure mars 1870.
Simon dec. 1876.
Broglie maj 1877.
Rochebouet nov. 1877.
Dufaure dec. 1877.
Waddington febr. 1S79.
Freycinet dec. 1879.
Ferry sept. 1880.
Gambetta nov. 1881.
Freycinet jan. 1882.
Duclerc aug. 1882.
Fallières jan. 1883.
Ferry febr. 1883.
Brisson april 1885.
Freycinet jan. 1886.
nätens avskaffande, pressfrihet,
kostnadsfri, konfessionslös
skolundervisning m. m. Radikalernas
krav på amnesti åt deltagarna i
kommunardupproret blev 1880
bifallet. De första republikanska
ministärerna (Waddington,
Freycinet, Ferry och Gambetta)
tillhörde en moderat liberal riktning,
representerad av två partier:
republikanska unionen under
Gambetta, republikanska vänstern
under Ferry. Gemensamt för
republikanerna av olika färg var
hatet mot de klerikala,
underblåst av den nu frambrytande
naturvetenskapliga reaktionen
mot gamla trossatser, och pä
1880-t. upptogs en kamp mot det
förnämsta kyrkosamfundet, det
katolska. Icke auktoriserade
kon-gregationer (se d. o.) utvisades
1880. 1882 infördes statliga
folkskolor utan religionsundervisning
(jfr Ferry), 1884 rätt till
borgerlig äktenskapsskilsmässa och 1887
borgerlig begravning. En mängd
demokratiska reformer
genomfördes. Bl. a. borttogs 1884 senatens
rätt att komplettera sig själv
med medlemmar på livstid. Även
utfärdades tillstånd för opolitiska
Sarrien mars 1906.
Clemenceau okt. 1906.
Briand juli 1909.
Monis mars 1911.
Caillaux juni 1911.
Poincaré jan. 1912.
Briand jan. 1913.
Barthou mars 1913.
Doumergue dec. 1913.
Ribot juni 1914.
Viviani juni 1914.
Briand okt. 1915.
Ribot mars 1917.
Painlevé sept. 1917.
Clemenceau nov. 1917.
Millerand jan. 1920.
Leygues sept. 1920.
Briand jan. 1921.
Poincaré jan. 1922.
fackföreningar. En lag 1885
riktade sig mot F:s avsatta
dynastier, i det att deras huvudmän
förbjödos uppehålla sig i F. och deras
medlemmar att inneha
statsämbe-ten 1. tillhöra armén. Starka
slitningar uppstodo ang. den av Ferry
inledda kolonialpolitiken, som av
de radikala betraktades som ett
hinder för socialpolitiska
framsteg. 1880 proklamerades franskt
protektorat över Nigerområdet,
1881 över Tunis, 1884 över Annam
och Tonking, 1885 erkände en del
av Madagaskar F:s överhöghet.
Samtidigt reglerades F:s
besittningar i Kongo (se d. o. och
Franska
Ekvatorial-Afrika). I Egypten hade F.
jämte England börjat en aktion
för landets finansiella
förvaltande (se Egypten sp. 762 f.)
men drog sig ur spelet, när det
blev fråga om landets
fullständiga ockupation. Grévy, som 1885
omvalts till president, tvangs
att avgå 1887 på grund av en
skandalaffär (se Grévy). Under
efterträdaren Sadi Carnot
(1887—94) fick det. genom
1880-t :s häftiga politiska strider
samlade missnöjet sin utlösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
