Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Frankrike (Historia — 1910)
528
ordnarna ocli andra religiösa
sammanslutningar). Sedan
Com-bes 1902 övertagit ledningen,
skärptes striden. En lag 1904
förbjöd kongregationerna att
överhuvud meddela undervisning, s. å.
avbrötos de diplomatiska
förbindelserna med Vatikanen, och 1905
antogs en lag om skilsmässa
mellan staten och kyrkosamfunden.
Religionen skulle vara en
privatsak. De som så ville ägde att på
sina resp, orter bilda s. k.
kult-föreningar, vilka själva hade att
avlöna sina präster. Kyrkorna
ävensom prästbostäderna skulle
dock kostnadsfritt ställas till
dessa föreningars disposition, de
förra så länge kultföreningar
existerade, de senare för viss angiven
tid. Efter denna lag fogade sig
protestanterna och judarna.
Påven däremot utfärdade (hösten
1906) formligt förbud för
katolikerna att bilda kultföreningar,
och staten måste för katolikernas
del uppge sitt krav på sådana
föreningars bildande. Genom nya
lagar 1907 bestämdes, att om
kultföreningar icke bildats, kyrkorna
med deras inredning fortfarande
skulle stå till prästernas och de
troendes disposition, dock att för
varje fall krävdes en
administrativ handling. Skilsmässolagen
medförde således icke någon
förändring i den hierarkiska
organisationen av F: s katolska kyrka,
som i stället knöts fastare till
Rom. Bl. a. genom prästernas
under världskriget ådagalagda
patriotism har f. ö. på senare tid en
svängning i stämningen inträtt
även inom mer radikala kretsar,
vilken åtminstone resulterat i ett
återknytande (1920—21) av de
diplomatiska förbindelserna med
Vatikanen. Utrikespolitiskt
skedde de första åren av 1900-t. en
radikal förändring av F:s ställning.
Under 1890-t. hade F. i utpräglad
motsättning till Storbritannien
sökt utvidga sina väst- och
centralafrikanska besittningar med
ett landområde tvärs över
kontinenten till Indiska oceanen.
Planen hade stäckts genom brittiskt
ingripande (se
Fashodaaf-f ä r e n). Rivaliteten mellan de
båda makterna förbyttes 1904
plötsligt genom Delcassés
engelskvänliga politik i en entente (se d.
o.). I stället trädde i förgrunden
motsättningen mot Tyskland, som
främst yttrade sig i tvenne
konflikter (1905—06 och 1911) om
Marocko (se härom d. o.). Det
radikala partiet satt fortfarande
vid makten i början av A r m a n d
Fallières’ presidenttid (1906
—13). Det började nu få
vidkännas svårigheter från de nya
vänsterpartiernas sida. Anarkisterna
hade under Hervé på 1890-t.
börjat över fly glas av syndikalisterna,
vilka 1895 avsöndrat sig från den
parlamentariska socialismen och
sammanslutit sig i ”Confédération
générale du travail” (se d. o.). De
framträdde omkr. 1905 ss. en väl
organiserad revolutionär rörelse,
som med våldsamma medel ville
realisera klasskampens mål. Med
arbetarbörsernas hjälp vann den
stor spridning och fick snart
anslutning även från
statstjänstemän, som steg för steg
förvärvat koalitionsrätt. En
häftig strid fördes om
statstjänste-männens strejkrätt, vilken i
praktiken icke erkändes vare sig av
Clemenceau 1. Briand, av vilka
den förre ss. konseljpresident med
kraft nedslog bl. a. en post-,
telegraf- och telefonstrejk 1909 och
den senare följde exemplet vid en
järnvägsstrejk 1910. På grund
härav inträffade en brytning
mellan de radikala och yttersta
vänstern. Sjuk- och ålderdomsförsäk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
