Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
Franska revolutionen
546
slag i huvudfrågan, den
finansiella nödens avhjälpande, och
över huvud att taga några
initiativ, tog församlingen ledningen.
Tredje ståndet, vars förnämste
ledare snart blev Mirabeau,
ivrade för genomgripande sociala
reformer på basis av de
besvärs-skrifter, cahiers, som infordrats
från väljarna men som i regel
formulerats av ledande
oppositionsmän. Inom de två högre
stånden fanns åter en lika
avgjord majoritet mot varje försök
att rubba privilegieväsendet. Enl.
praxis att vid omröstningar varje
stånd ansågs äga en röst, skulle
de två högre stånden kunna
omintetgöra varje beslut av tredje
ståndet, oaktat dettas
medlemsantal (G00) var lika stort som de
två högre ståndens tillsammans.
Det tredje krävde därför
gemensam omröstning. Då adel och
präster voro omedgörliga,
förklarade sig tredje ståndet för de enda
rätta ombuden för franska folket
och konstituerade sig som
nationalförsamling (17 juni); tre
dagar senare avlades den berömda
eden i Bollhuset, varigenom
församlingens medlemmar förbundo
sig att icke skiljas, förrän de
skaffat konungariket en
författning (20 juni). Konungen å sin
sida hade tagit de privilegierade
ståndens parti och sökte,
påverkad av sin omgivning (drottning
Marie Antoinette, konungens
bröder, hovadeln), allt mer hindra
den revolutionära utvecklingen:
regementen inkallades till
Versailles, och Necker erhöll avsked.
Då ingrep en ny faktor i
händelseutvecklingen : folkmassan i Paris.
Bastiljen (se d. o.) stormades 14
juli med åtföljande massakrer,
skräckscener och våldsam
upphetsning, varvid särskilt den
unge Camille Desmoulins spelade
en viktig roll. Som symbol för
den nya tid som grydde antogs
trikoloren som nationalflagga,
och det s. k. nationalgardet
bildades under den radikale markis
La Fayettes chefskap. På
landsbygden uppstod en våldsam
rörelse, i det att bönderna under
plundringar gåvo fritt lopp åt
generationers hopade vrede mot
herremän och adliga privilegier.
På nationalförsamlingen i
Versailles utövade dessa händelser en
mäktig verkan: man insåg även
på adligt håll nödvändigheten av
att genom positiva reformer sätta
en damm mot våldsdåden. Så
till-kommo de märkliga besluten den
4 aug. 1789, vilka innebur o det
gamla ståndssamhällets fall och
den sociala jämlikhetens
upprättande: beskattningen och rätten
till ämbeten gjordes lika för alla,
skråväsendet och olika
landsdelars särrättigheter avskaffades,
de s. k. feodala rättigheterna
(adelns jakträtt, domsrätt, rätt
till avgifter av olika slag m. m.)
avlystes. Som ett komplement till
dessa beslut tillkom 26 aug. den
berömda förklaringen om de
mänskliga rättigheterna,
Déclara-tion des droits de Vhomme, vari
fastslogos de naturrättsliga
principerna, sådana de proklamerats
i den föregående tidens
filosofiska och politiska litteratur och
i viss mån även i de
nordamerikanska staternas
självständig-hetsf örklar ing. Populärt
uttrycktes dessa ”1789 års idéer” i
de kända slagorden: frihet och
jämlikhet, vartill senare lades
broderskap. Församlingen
övergick därefter till diskussion av
författningsfrågan, men innan
något resultat vunnits, inträdde
den viktiga förändringen, att
konungen och församlingen
genom folkmassans utvandring till
18. — L c x. IV. Tr 2G. 3. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
