Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk teater - Franskt guld - Franskt vin - Fransk-tyska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611 Franskt guld—Fransk-tyska kriget 612
mas dagar befästade anseende
som den förnämsta i världen.
Naturalismen i skådespelarkonsten
har däremot intill den senaste
tiden varit främmande för den
franska nationalscenen; A n t o i
-n e (med Théåtre-Libre) och
Lugné-Poè (med sin Théåtre
de VCEuvre) ha härutinnan utfört
en pioniärgärning, som framför
allt kommit den utländska
dramatiken — även nordisk — till
godo på fransk scen. Bland andra
reformteatrar, strävande mot en
dylik utvidgning av
skådespelarkonstens uttrycksmedel under
samtidig förenkling av den
sceniska apparaten, intages ett
hedersrum av Théåtre du
Vieux-Colom-bier under JacquesCopeaus
ledning. Slutligen bjudas icke
sällan utmärkta prestationer på
de många fars- och
boulevardteatrarna, de flesta grundade på
ett enda populärt namn (t. ex.
familjen G u i t r y). F. n. uppgår
antalet teatrar i Paris till inemot
ett halvt hundratal. Högtstående
teatrar med fasta trupper finnas
även i Bordeaux, Lyon, Marseille
m. fl. städer.
Franskt guld, blekgul
guld-silverlegering, oftast använd till
bladmetall.
Franskt vin, billigt vitt vin
av växlande ursprung, användes
huvudsaki. i matlagningen.
Fransk-tyska kriget, vanlig
benämning på det 1870—71 förda
krig mellan Frankrike å ena
sidan, Nordtyska förbundet och de
sydtyska staterna, Baden, Bayern
och Württemberg, å den andra,
som ledde till Tyska rikets
bildande. F. framgick ur den
spänning mellan Frankrike och
Preussen, som under 1860-t. varit i
tillväxt på grund av Preussens
raska makttillväxt och det
franska kejsardömets avtagande
prestige. Denna spänning hade
varit nära att utlösas i ett krig
redan 1867, då Napoleon III:s
försök att få en kompensation för de
preussiska vinsterna i Pragfreden
1866 genom Luxemburgs
införlivande med Frankrike av Preussen
bestämt avvisades (jfr
Luxemburg). Förgäves sökte Napoleon
de följande åren stärka sin
ställning gentemot Preussen, bl. a.
genom ett förbund med Österrike
och Italien. En plan, som 1870 tog
fasta former, att på Spaniens tron
uppsätta prins Leopold av
Hohen-zollern-Sigmaringen, en släkting
till preussiska konungahuset,
blev anledningen till att
spänningen utmynnade i fiendskap.
Planen, som blev bekant i Paris,
innan det spanska valet skett,
väckte där stor upphetsning, då
den ansågs i hög grad stärka
Preussens men skada Frankrikes
internationella ställning, och
under påtryckning av
folkopinionen inledde franska regeringen med
Ollivier och Gramont i spetsen en
diplomatisk aktion för att göra
planen om intet. Franska
ambassadören i Berlin, Benedetti,
sändes till Ems, där Preussens
konung Vilhelm vistades, och fick
i uppdrag att söka förmå
konungen att befalla prinsen att avsäga
sig kandidaturen. Konungen, som
betraktade saken mera som en
familje- än en statsangelägenhet,
vägrade visserligen att påverka
prinsen att återtaga kandidaturen
men lovade att icke motsätta sig
detta, om prinsen frivilligt
be-slöte sig därför. I hemlighet
verkade han dock i fredens intresse
för tronavsägelsen, som gjordes
av prinsens fader 12 juli. I stället
för att nöja sig härmed och med
konungens löfte att uttryckligen
godkänna detta kom Frankrike
med en ny fordran: konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
