Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik, storhertigar av Baden - 1. Fredrik I Vilhelm Ludvig - 2. Fredrik II - Fredrik, kurfurstar av Brandenburg - 1. Fredrik I, av Hohenzollern - 2. Fredrik Vilhelm - 3. Fredrik III - 4. Fredrik Vilhelm I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
629
Fredrik
680
I Vilhelm Ludvig, f. 1826,
d. 1907, son till Gustav IV Adolfs
av Sverige dotter Sofia
Vilhelmina och fader till drottning
Viktoria av Sverige, blev 1852 regent
och 1856 storhertig. F. gynnade
sin svärfaders, Vilhelm I:s av
Preussen, tyska enhetspolitik och
medverkade vid Tyska rikets
grundande 1871. — 2. Fredrik
II, f. 1857, den föreges son,
storhertig 1907. Vid revolutionen
1918 abdikerade F. frivilligt. Se
vid. Baden. Historia.
Fredrik (ty. Friedrich),
kurfurstar av Brandenburg och
konungar av Preussen (jfr dessa
ord. Historia). 1. F. I, av
H o h e n z o 11 e r n, f. 1371, d.
1440, borggreve av Nürnberg och
furste av Ansbach, fick som
belöning för sina tjänster åt kejsar
Sigmund 1417 i förläning dennes
kurfurstendöme Brandenburg och
räknas som grundläggaren av den
till 1918 regerande
hohenzollern-ska dynastin. — 2. F. V i 1 h e 1 m,
”den store kurfursten”, f. 1620,
d. 1688, kurfurste 1640 efter sin
fader Georg Vilhelm. Fes
regeringstillträde inleder en
storhetstid för hohenzollernska dynastin.
Genom att försona sig med
Sverige drog F. sitt svårt hemsökta
land ur trettioåriga kriget och
erhöll stora landförvärv i
Westfaliska freden. 1656 tvingades han
av Karl X Gustav att bli
Sveriges bundsförvant mot Polen,
men efter segern vid Warszawa
övergick han till polackerna och
vann härigenom full suveränitet
för Ost-Preussen. 1672 angrep F.
Frankrike, som kallade Sverige
till hjälp. 1675 besegrade han
svenskarna vid Fehrbellin och
erövrade sedan det svenska
Pommern, som han dock av Ludvig
XIV av Frankrike 1679 tvangs
att nästan oförminskat återläm-
Fredrik Vilhelm, kurfurste av
Brandenburg. Kopparstick av Ph. Kilian.
na. Han slöt sig sedan till denne
men övergav honom redan 1685
i förbittring över
hugenottförföl-jelsen och sökte samla Europa
till motstånd mot Frankrike. —
F: s driftiga inre styrelse bragte
ett starkt uppsving inom handel
och industri, till stor del
uppburet av de flitiga hugenotterna,
varav över 20,000 efter 1685
till-lätos invandra. F. lade grunden
till det senare stormaktsväldet
genom att centralisera
förvaltningen och organisera en väl
rustad armé. — 3. F. III, f. 1657, d.
1713, den föreges son och
efterträdare, antog 1701 titeln konung av
Preussen (som sådan F. I) efter
att på förhand ha förvärvat
kejsarens medgivande. F. fullföljde
faderns utrikespolitik genom
deltagande i de två sista krigen mot
Ludvig XlVes Frankrike. Den
inre styrelsen förde F. till en början
i faderns anda men fördärvade
snart statsfinanserna genom
slöseri. — 4. F. V i 1 h e 1 m I, f. 1688,
d. 1740, den föreges son, konung
i Preussen frän 1713. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
