Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik, kurfurstar av Brandenburg - 4. Fredrik Vilhelm I - 5. Fredrik II, den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
Fredrik
632
Fredrik II, konung av Preussen.
Kopparstick av B. Salomon.
sin faders motsats, gick helt
upp i att utveckla
statshushållningen och krigsmakten,
personligen ingripande i styrelsens
minsta detaljer. Förvaltningen
centraliserades och gjordes
effektivare, och besparingarna
användes till hären, vars styrka F. mer
än fördubblade. F. saknade
emellertid alla kulturella intressen
och kom därför i konflikt med sin
äldste son (se nedan). I sin
utrikespolitik hade F. framgång,
särskilt gentemot Sverige. Efter att
1715 ha slutit sig till Karl XII:s
övermäktiga fiender vann han
Stettin och Odermynuingarna
genom freden i Stockholm 1720. —
5. F. II, den store, f. 1712. d.
1786, den föreg:s son och
efterträdare. F:s ungdomsår fylldes
av svåra slitningar med fadern,
som sökte kväva sonens litterära
och konstnärliga begåvning och
förmå honom att intressera sig
enbart för sina furstliga
arbetsuppgifter. Efter att 1730 ha
dömts till döden för ett
flyktför
sök men benådats med en tids
fängelse, utvecklade sig F. dock
till en sin fader behaglig
tronföljare. Han ägnade sig med iver åt
förvaltningen och militärväsendet
samt vidgade sina intressen till
allsidig bildningssträvan i den
franska upplysningens anda.
Han förblev alltjämt
främmande för tysk kultur och förde
ett helt och hållet förfranskat
hovliv på sitt på 1740-t. byggda
lustslott Sanssouci vid Potsdam.
I skriften Antimachiavel
utformade han sin stränga
furstemoral, som dock liksom
Machia-vellis (se d. o.) tillät
hänsynslöshet i kampen för målet:
politisk storhet. I slutet av 1740
anföll han Österrike och gav därmed
signalen till österrikiska
tron-följdskriget (se d. o.), som
medförde förvärv av Schlesien.
Sjuåriga kriget (se d. o.), som han
1756 började genom ett nytt
anfall på Österrike, gav trots
lysande segrar icke åsyftat resultat,
men F. lyckades bibehålla riket
oförminskat om ock utarmat. Den
hårda kampen hade gjort F.
bitter och sluten. Genom driftig
näringspolitik skapade F. nytt
välstånd. Hans utrikespolitik blev
försiktigare. Han deltog dock i
Polens första delning (1772) och
vann därvid West-Preussen. Av
Sveriges maktlöshet begagnade
han sig däremot ej av hänsyn till
släktskapen med konungahuset
genom Lovisa Ulrika. 1785
bildade F. Tyska
fursteförbundet (se d. o.). — F. är en
typisk representant för den
upplysta despotismen och
maktpolitiken och beundrades av samtiden
som den ideala furstetypen. Han
skapade en centraliserad
kabi-nettsstyrelse och befäste i
krigs-väsen och förvaltning faderns
verk. Han avskaffade religions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
