Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fräknar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
739
Frälse
740
blev den grundval, på vilken en
svensk adel (se d. o.) uppstod. Den
var först ej en bördsadel, då det
stod var man fritt att förvärva
F., liksom försummelse av
vapentjänsten medförde dess förlust. I
verkligheten blev dock F. i regel
ärftligt genom att förpliktelserna
övertogos från generation till
generation. Till F. lades snart även
andra förmåner, ss.
jakträttigheter m. m. Vid extra beskattning,
bevillning, som snart blev
huvudkällan för de direkta
statsinkomsterna, uppfattades även
frälsejorden som privilegierad och
beskattades i regel blott till hälften mot
ofrälse jord. Ä andra sidan
reglerades under den äldre Vasatiden
rusttjänsten enl. den urspr.
meningen i proportion till
frälsejordens räntabilitet och utkrävdes
strängt. Samtidigt blev adeln
alltmer ett ämbetsmannastånd,
varigenom rusttjänsten snart sköts
åt sidqn för att slutligen upphöra.
Under Erik XIV upphörde även
den öppna rätten till F. mot
vapentjänst. Nytt F. tilldelades
endast i samband med adelskap;
dess ärftlighet genom fördes
tillfullo 1569. Ordet F. började även
utträngas av adel och fortbestod
eg. endast i motsättning mot
ofrälse. Under 1500-t. och ännu
mer under 1600-t. utökades adelns
jordagods oerhört, främst genom
överlåtelse av kronogods, dels ss.
avlöning för statstjänst, dels
genom försäljning, men ännu mer ss.
gratifikation och belöning för
särskilda förtjänster. Till adeln
avyttrades även i stor utsträckning
kronans ordinarie räntor och
rättigheter av skattehemmanen, s. k.
frälseränta (se d. o.). De
vanligaste formerna härför voro
utdelning av grev- och friherreskap
samt frälseköp (se d. o.); därnäst
donationer, förpantningar m. m.
Sålunda avsöndrad jord sades
ligga under skattefrälse.
Gods- och ränteavsöndringen
grundar sig ekonomiskt på
naturahushållningens krav samt
stats-rättsligt på feodala principer (se
Länsväsen) och på kronans
fria förfoganderätt över rikets
tillgångar med den inskränkning,
som låg i landslagens förbud för
konungen att minska kronans rätt
för efterträdaren. På detta sista
byggde emellertid kronan även sin
rätt att återkalla 1. inlösa det
avyttrade. Visserligen rotfästes
under förra hälften av 1600-t. den
uppfattningen, att donationer
voro oåterkalleliga, men sedan
avsöndringen vid seklets mitt bragt
statsfinanserna i olag,
omkullkas-tades denna princip, och genom
reduktionen (se d. o.) 1655 och på
1680-t. återtogos alla förläningar
och nästan alla större donationer
samt inlöstes sålda och
förpantade gods och räntor på för kronan
förmånliga villkor. I stort sett
återstod för adeln endast dess
arvegods, för vilka den alltjämt
hade F. Adelns nya godsförvärv
kommo däremot ej under F.
Uppfattningen, att frälse arvegods
voro oförytterliga till ofrälse 1.
till kronan, rubbades snart, i det
förvärvsrätten till allmänt F.
(se nedan) 1723 utsträcktes till
präste- och borgarståndet samt
genom Förenings- och
säkerhetsakten 1789 till bondeståndet. 1809
infördes lika förvärvsrätt till allt
F. samt avskaffades större delen
av frälsejordens återstående
förmåner. Genom grundskatternas
avskrivande har slutligen
skillnaden mellan krono- och skatte jord
samt frälsejord av olika slag
bortfallit, och avlösningen av ännu
återstående frälseräntor (se d. o.)
har genom särskilda lagar
underlättats. — Med tiden utbildades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
